Chris-hantering

Då var det strax dags att sätta sig på skolbänken igen, för 14 dagars intensivkurs i bevakninsjuridik. Därefter är det "bara" en kurs kvar guschelov (tror inte på Gud, så jag stavar som jag vill =p). En sak är säker - det är betydligt mer omständigt och krävande att ta sig igenom denna utbildning nu, än vad det var första gången 1995. Jösses.... 95... Helt sjukt vad tiden går fort =/

Och mitt i allt detta skall man lansera en ny sajt också... *stresspressad*

Har just upplevt något hyfsat... eh, superäckligt.
En rätt jättesöt blond lång sak gick framför mig på väg från tåget. Medan jag stillsamt konstaterade hennes docklika utseende och graciösa gångstil medan vi passerade dörrarna från perrongen in till stationen, så började jag också fundera på vad det egentligen var som luktade så starkt där omkring, vid spärrarna. Märkligt nog så kändes bara lukten när jag gick precis bakom henne. När vi kom till trappan och jag tog mina kliv nedåt, fortfarande bakom henne, så gick det upp för mig att man kan ju faktiskt göra en koppling mellan denna typ av lukt, och... uhm ja, kvinnor, ibland, om man har riktig otur. Jösses, stackars tjej! Det måste vara hemskt att ha sådan åkomma, om hon nu ens vet om det. Men detta var nog det värsta jag upplevt i fråga om pinsamma dofter på offentliga ställen. Stackars henne... och vilken oerhörd kontrast till hennes övriga utstrålning =s

Smelly cat, smelly cat... WHAT are they feeding you.

It starts with,
one thing, I don't know why,
it doesn't even matter how hard you try
Keep that in mind, I designed this rhyme, to explain in due time

All I know,
time is a valuable thing
Watch it fly by as the pendulum swings
Watch it count down to the end of the day, the clock ticks life away

It's so unreal
Didn't look out below,
watch the time go right out the window
Trying to hold on, but didn't even know
Wasted it all just to,
watch you go

I kept everything inside and even though I tried, it all fell apart
What it meant to me / will eventually / be a memory / of a time when I tried so hard,
and got so far
But in the end,
it doesn't even matter
I had to fall,
to lose it all
But in the end,
it doesn't even matter

One thing, I don't know why
It doesn't even matter how hard you try
Keep that in mind, I designed this rhyme,
to remind myself how,
I tried so hard

In spite of the way you were mocking me,
acting like I was part of your property
Remembering all the times you fought with me
I'm surprised it got so far

Things aren't the way they were before
You wouldn't even recognize me anymore
Not that you knew me back then,
but it all comes back to me,
in the end

You kept everything inside, and even though I tried, it all fell apart
What it meant to me / will eventually / be a memory / of a time when I tried so hard,
and got so far
But in the end,
it doesn't even matter
I had to fall,
to lose it all
But in the end,
it doesn't even matter

I've put my trust, in you
Pushed as far as I can go
For all this,
there's only one thing you should know

I've put my trust, in you
Pushed as far as I can go
For all this,
there's only one thing you should know

I tried so hard,
and got so far
But in the end,
it doesn't even matter
I had to fall,
to lose it all
But in the end,
it doesn't even matter


// Linkin Park

'Nuff said really...

"Jaschka chöppa nya Nokkja 6210... dä ä doax nuu"!

Var bara tvungen att lista en av mina nya största hatobjekt inom TV-reklam just nu. Om jag vore iblandad i någon av 3's reklamkampanjer så skulle jag emigrera till någon hydda i Afrika o leva på torkade ormskinn, hellre än att stå för att jag varit inblandad i en så otroligt töntig och irriterande reklam. Den är helt klart i klass med den hyperventilerande idioten som gör reklam för MOOOOOONSTERRRR JAAMMMMM från och till. Jeeez, va fan, tar de alla för imbeciller när de "skriver" sina reklamsnuttar? När jag satt på den flashiga reklambyrån i Gamla Stan så pratade vi aldrig i termer som utgår från att alla konsumenter är idioter? Välkommen till 3.se, eller 020-idiot idiot idiot!

Nä nu börjar snart American Pie 2... det är något för oss intellektuella, hehe...

Nä de gör de ju sanneligen inte tyvärr, men vänner finns. Även om de också kommer och går, som det mesta annat. Jag tror det hur som helst är dags att ge ett offentligt tack till lilla E för du jobbat så hårt, så länge och så envist med att stärka mitt självförtroende, trots att jag är så förbannat jvla tråkig och seg ;) Även om det aldrig kan bli du och jag, så uppskattar jag verkligen din värme och omtanke. Stort tack lilla vännen. Du bad för övrigt om en lätt redigerad bild, så varsågod. Har inte gjort så mycket, men Glow-filtret i Photoshop är klart underskattat av många, heh. Nu är du med i min blogg också ;) Krams på dig.

...på tåget!

Varför är det så? Eller är det bara så att man aldrig tänker så nämnvärt på de antal ggr som man faktiskt hinner med tåget? Jag tycker bara det är så märkligt att man mest minns alla de ggr man kommer upp på perronger JUST precis när dörrarna stängs och tåget åker. Sen ska man stå där o trängas bland alla människor i väntan på nästa tåg... bland någon som luktar svett, någon som fiser, någon som spiller majonäs från sin stinkande korv, någon som snackar TOKHÖGT i sin mobil, eller bara någon som står o ryker sin äckliga rök över hela perrongen... :p
Gosh, I love my car!

...tills man blir ännu ett år äldre.

Vad som hänt under detta, det soklart sämsta och tyngsta året i mitt liv, är nog igen hemlighet efter denna bloggs tillkomst. Och att den jag helst av allt skulle vilja spendera tid med på min födelsedag numera är min värsta fiende, mot min vilja eller ens förstånd... det är nog inte heller någon större hemlighet.

Så vad har man kvar då? Ja utöver de fåtal människor som faktiskt tycks bry sig en smula om mig runt om i landet, så finns ju också en liten brokig skara kvar av de som också står och stått ut med en något knepig prick som mig även i verkligheten :p Stort tack för det. Jag är visserligen en ruskig ensamvarg som alltid klarat mig väldigt bra på egen hand, men efter omständigheterna så ska ni veta att ni har behövts nu under detta år mer än någonsin... :')

Söndag, grillpill, vänner, umgänge och kanske avrunda med en film i salongen på kvällen. Enkelt, men alldeles fullt tillräckligt trevligt för en opretantiös person som mig själv. Vi ses, och tack för ni står ut med mig ;)

Mein gott!

Då har man genomlidit säsongens första Idol igen. Varför tittar man? Ja det måste vara den ständiga fascinationen av den aldrig sinande strömmen av människor med horribelt dålig självinsikt. Det är makabert hur illa en del "sjunger" medan de ändå tycks tro motsatsen om sig själva. 75% av alla som visas under de första avsnitten (som säkert också gör programmet så poppis) är rena massavrättningarna i form av bortgjordhet. Folk är så pinsamt kassa att man skulle behöva bajsa på golvet på en Nobelmiddag för att överträffa dem... ;)
 

 

Nu vill jag inte framstå som ytlig, alls... men varför kallas det mode att ha jeans som får vilken tjejrumpa som helst att se 3 ggr större ut? :p Oavsett vilken stil man tillhör som tjej, så verkar det vara ett genomgående modedrag att dra på sig jeans som omöjligvis kan passera låren utan glidmedel? Knappt anklarna heller för den delen? Deras kroppar får ofrånkomligt formen av uppochnedvända trafikkoner? Jag fattar bara inte varför man vill se ut så när man inte måste? Men mode funkar väl så kanske?... Om tillräckligt många går klädda i ett visst sorts plagg så gör snart "alla" det. Kombinerar man detta dessutom med 80-talets midja som räcker upp till naveln så är look-katastrofen ett märkligt faktum, även för en totalt mode-ointresserad person som mig, haha. Tacka vet jag utsvängda, bootleg, low cut jeans på tjejer - that's damn foxy! Detta är bara... uueeeh!?

Nyskjuten och klar! 

Eller ja, inte skjuten, men skjutit - som i färdigskjutet. Eller nej nu blev det komplicerat. Vi skjuter det åt sidan... =p

Men det känns iaf bra att man fortfarande har vad som krävs, även nu 10 år senare... "Kraven", eller rättare sagt, själva utbildningen har dock utvecklats ganska mycket sedan 1998. Borta är de tidsbaserade Lucky Luke-dragen som var min favorit (1,6 sek från hölster till skott i mål på 7 meters avstånd minns jag än, hehe). Nytillkommet är istället mörkerskytte med MagLite i vänster hand, enhandsskott med både höger och vänster hand, samt skott från skyddad position (vägg) och dylikt som rollspel med färgpatronskytte live och höga vrål a'la Cops på 5:an. Kändes lite fånigt om jag ska va ärlig... Det blir ändå aldrig som "på riktigt", men ok... Ändrat är också den traditionella stadiga sidobaserade Weaver stance-ställningen till en mer 70-tals-aktig snutserie-pang på rödbetan-ställning där kroppen är helt vänd emot målet med båda armarna raka. Jag blev inte riktigt vän med denna nygamla ställning, varpå jag också fick problem med det nya hårda plasthölstret som är vinklat rakt upp istället för lite framåt. Det drar ned tiden för snabbdraget markant och får också pistolen att sitta fast hårdare i hölstret... Suck, varför ska det alltid ändras på saker som var bra som de var? Syftet skall vara att försvåra för en förrövare att ta vapnet ifrån oss, men jag tror inte särskilt många skyddsvakter skulle låta någon potentiell buse komma så nära ändå... Nåväl, efter 45 timmar intensivstudier och övningar så var både teoriprov och uppskjutning klart. 42 rätt av 45 teorifrågor, och 24 godkända träffar av 26 skott får man ju vara ganska nöjd med... woho för mig! =p Då var den här milstolpen avklarad iaf. Inväntar Seg-curitas nästa steg...
Nu är man ganska kännbart schleten kan jag lova...
Ett kungarike för en massage... anyone? Kanske skulle ha pratat mer med fröken Tihi och fröken Fniss i receptionen... mooah!


Så här såg min söta egensminkade måltavla ut efter den snyggaste träffbilden på 20 meter med 3 av 3 skott *stolt* =D

Wtf?

Finns det ett mer meningslöst och idiotbelamrat TV-program än PussyCat Dolls? Jeeez... Nog för jag gillar bildsköna sexiga donnor as much as the next guy, men detta program är verkligen patetiskt. Det är som en porr/stripp-variant av Top Model? Jag menar, va fan... ska man lyssna på dem, eller sätta på dem? Vad är poängen med en strippa som sjunger? Håll käft så man kan koncentrera sig på hennes kropp istället, eller vad är det dem säljer egentligen? Moaah.... jag är inte född igår, jag vet att "sex säljer" inom det mesta från brödrostar till musik - men detta är bara sjukt jvla fjantigt och töntigt. Har vi inte nog med "dockusåpor" nu? Jag tror fn 8 av 10 program på TV nu för tiden går ut på utröstningar i någon form. Sedan om man ska bo inlåst i en barrack och äta, bajsa, pissa, supa, festa och kn-lla framför kameror i 100 dagar, eller springa runt på en Ö och leta kokosnötter eller "dansa o sjunga" i underkläder och se förbannat kroniskt kåt ut under tiden, så är kontentan densamma...?

"You're still in the running of becoming America's next whore on TV"!
- YEEEAAY!

...oh då ba, han ba hon bah, jah bah... nä, va fahn ba! Liksom?
Föschtå'rru???

Ja allt enligt en nyinflyttad granne då alltså... 

Wohooo...

Blott 3 månader efter min intervju den 17:e maj, så får jag tid på en repetitionsutbildning för pistol. Något som jag gick igenom med flying colors för sisodär 10 år sedan, så behovet av repetition är onekligen trängande, hah. Men sedan när blev det standard att vänta 3 månader efter en arbetsintervju innan det första stora steget sker officiellt. Jag har visserligen pluggat bevaknings- och säkerhetsjuridik hela sommaren nu, men hur kan det ta så HÄR lång tid innan saker sker officiellt. Först fick jag vänta till mitten av juli innan Länsstyrelsen och SÄPO hade godkänt mig som skyddsvakt i sin säkerhetskontroll. Jag menar, det är ju inte direkt så man kommer från en kriminellt belastad släkt eller så. Jeeeez... här går det undan - not! Men iaf, nu har man ändå ett datum att "se fram emot". Allt som kan skingra tankarna just nu hjälper ju - en smula...

Pang pang

080808 - hur ofta händer det?

Dagens datum är ju onekligen en påminnelse om evigheten. En ganska skrämmande tanke om man ser till ens dagliga form. Ja... det var nog bara det jag ville säga idag.

...va e de?

Det är alla människor som inte kan uppföra sig eller bete sig "som folk". Ofta... inte alltid, men ofta ser man dessutom direkt på deras stil, eller deras sätt att tala, att de tillhör denna samhällsgruppering - även om den är högst personligt "fastställd" av mig själv...

Det är lördag idag, och en par dagar har gått sedan jag "firade" 7-månaders-dagen av mitt livs största förändring och dagen då min resa in i depressionens värld började. Som vanligt har jag inget stimulerande för mig annat än måsten som jobba, plugga eller försöka att på något sätt få tiden att gå. Så jag tänkte ge mig själv en "lyxig" lördag genom att sola en stund i parken i sällskap av två små cheeseburgare och en Cola. Tänkte jag kunde kosta på mig den utsvävningen efter all träning och deffning med fisk och grönsaker sista tiden.

Väl där så konstaterar jag snart att parken är lika lugn som den brukar och ska vara, sedan de 13 år jag bott i området. Jag plockar fram min tidning, det senaste numret av Illustrerad Vetenskap, stoppar sugröret i Colan och tar min första tugga på den ena hamburgaren när jag får höra det första distorsionsliknande ljudet från en full, ful, söndertatuerad finne i 20-års åldern i antågande som högjutt med sin kompis babblar på "nysvenska", det vill säga, Botkyrka-dialekt, blandat med några ord här och där på finlandssvenska. Inget ont alls om finland eller finländare, eller andra länder med för den delen, men varken finlandssvenska eller ännu mindre nysvenska är något som låter särskligt trevligt. I blandning är det ännu värre. Men det är inte det som var problemet, utan hans förbannade jvla low class m.f-ing STIL. Högt och burdust så stövla han förbi mig med starköl i handen till en bänk 10 meter bredvid två tjejer som satt och solade på en filt, och som om ordet respekt inte existerar så ÖSER han raggrepliker över dem. Med allt ifrån den ena klyschan till den andra så gör han allt i försök att få tillstånd att tränga ned sig bredvid dem på deras filt. De ser inte ens åt hans håll medan han och hans kompis sitter som två brunstiga hanhundar och flåsar "mey va fannn, komm ijenn dåu... va´litte schjyssst fan... fårr lånna fillttenn fan, då fan? Ey kompichs Ni ärr så sötta fan, va litte scnälla då fann?".

Är det så här världen ska fortsätta att utvecklas? Finns det ingen öde ö ute i Stilla havet dit man kan skeppa alla dessa drägg så de kan försöka sig där och leva som bakterier i en egen koloni långt ifrån oss vanliga människor? Jag vill bara var ifred från ohyra i mitt eget hem, och utanför. Det tycker jag är en mänsklig jvla rättighet?

...Yes I am... huh! 

Konservativ som man är så har jag alltid varit skeptisk till den ide som presenterats sedan länge av en av de få vänner jag har kvar - att träffas och spela Guitar Hero. Speciellt då denna vän, med flickvän, utgör ett par som jag och min fd flickvän och livskamrat gärna spenderade tid med tillsammans alla fyra. Det är helt enkelt inte samma sak numera som bara tre... men självklart är jag glad att jag fortfarande har dem. Pratet om Guitar Hero har pågått ett tag, men blivit uppskjutet flera gånger. Visserligen är jag fortfarande lite av en spelnörd, men det brukar limiteras till "vanliga" spel - inte spel som kräver en massa plastiga fåniga tillbehör. Jag har alltid tyckt att det ser så tillgjort ut när folk står där och smattrar med fingrarna på sina plastgitarrer. Men en sådan tur att jag "lät mig övertalas", för dra mig baklänges så skoj det var. Otroligt svårt, men också lätt att lära tack vare olika svårighetsgrader, och väldigt underhållande. Jag har kämpat i ett halvår nu med att lära mig ackord till "riktig" gitarr och ett stort problem har varit just koordination i vänsterhanden. Spela klaviatur är SÅ mycket enklare, men att hitta ett ackord och sedan flytta alla fingrar från ett till ett annat tillräckligt snabbt har för mig varit som att lära en blind att måla - nästan. Jag törs nog påstå att jag är väldigt musikalisk, och klinka keyboard gjorde jag under några år för länge sedan med ganska gott resultat. Men gitarr... fy fn va bökigt det skall vara då =/

Därför måste jag säga att Guitar Hero är ett genidrag från speltillverkarna. Här får man inte bara enormt bra träning för koordinationen i vänster hands fingrar som hjälper för riktig gitarr också, men framför allt så får man också direkt belöning i form av musiken som spelas helt korrekt så länge du hinner med att trycka på rätt knappar... Börja på Easy och lär dig använda tre fingrar på tre knappar, för att arbeta dig uppåt till ändå Expert där du måste hålla reda på fem knappar och flera gånger mer toner. Detta är helt enkelt vansinnigt kul och ett suveränt partyspel, erkänner jag en smula motvilligt. Detta var ett trevligt avbrott från min dagliga depression, om än så bara för en kväll. I höst kommer Guitar Hero (4) - World Tour, komplett med trumset och mic. Haha *måste ha*...

...or you're a part of the problem - finns det en klyscha som säger.

Undrar om det är denna klyscha som alla förbannade jvla äckliga rekryterare och säljare går efter när de springer runt i stan och på andra platser som tex Huddinge Centrum och skall få folk att betala för allt ifrån nya bensinkort till Läkare utan Gränser el Amnesty.

Nästa person som kliver framför mig och frågar "Ursäkta, har du tid att prata ett ögonblick" medan de håller en pärm i handen och en penna i den andra, kommer få pennan i ögat och pärmen nedkörd i halsen! LEAVE ME ALONE you annoying pricks!!! Undrar om de någonsin har en endaste jvla fundering över hur påträngande de är? Taktiken de använder är ju att få personer att känna sig hemska om de inte hjälper till med pengar till ett fadderbarn eller liknande. Varför inte gå på stora rika företag istället eller springa runt på Östermalm och Diplomatstaden och besvära pälsklädda damer med små sprättiga Paris Hilton-hundar i rosa koppel, istället för att besvära vanligt folk i förorten och trampa på deras samvete för att man inte gladeligen donerar några hundralappar helt oplanerat...

Och de som bara försöker sälja rena produkter som mobilabonnemang, bensinkort, privatlån, elbolagskontrakt och liknande ska vi inte ens tala om. Parasiter! Skaffa ett riktigt jobb för fn! Lika lite som jag vill att ngn idiot ska ringa på min dörr och försöka sälja mig en dammsugare för 12 000 kr, vill jag att ni skall kliva framför mig när jag är på väg till affären och försöka pracka på mig prylar. Vill jag ha er skit så kommer jag till ER - fatta! *mummel*

...genom regression!

Efter många år som hårt kämpande teknikjournalist har man nu äntligen nått fas 2 av mitt företags utveckling och saker har återigen ljusnat för min verksamhets framtid. Wohoo.. jag SKA köpa hus med pool - or die! Men det konstanta mörker som utgör mitt icke existerande privatliv (varför är det så enkelt att vara så öppen i en blogg? Hmmm... anyway...) har sett till att jag måste göra en rejäl omstart för att sparka liv i det tomma intet som omger mig från morgon till kväll. Det fungerar helt enkelt inte att leva isolerad i resterna av ett kraschat förhållande, när man inte ens har sina forna vänner kvar. Jag är stark, jag är jvligt stark, men jag är inte omänskligt stark. Mitt sociala behov lider svåra nederlag varje dag, medan mitt X bara dansade vidare i livet som om ingenting hänt, jagad av 200 nya beundrare. Så det jag aldrig trodde skulle hända, har hänt... Istället för att spendera all min fria tid med att konstant fundera på i vems armar hon nu ligger o viskar de saker hon brukade viska till mig, så kröp jag tillbaka till mitt gamla (95-01) bakom mig lämnade yrkesliv med svansen mellan benen. Allt för att skingra tankarna och sätta mig själv mitt i allvarssmeten igen. Jag anmälde mig alltså frivilligt på Securitas till att arbeta 12 timmar om dygnet på shema där varannan helg ryker. Men å andra sidan, jag har jag inget liv så varför inte (ja jag är bitter, so what!) =p 

Efter en givande intervju hos en sedan dess helt ny avdelningschef så blir jag informerad att jag skall genomgå kontroll och lämplighetsprövning av både Länsstyrelsen och SÄPO innan jag kan godkännas som Skyddsvakt av de svenska myndigheterna och få mina papper signerade av Länspolismästaren. Inget nytt under solen kanske, men vad ingen sade var att detta skulle ta FOR EVER... *suck*. Först i dagarna, 2 månader efter intervjun, kom mitt godkännande. Men nu klaffar istället inte repetitionsutbildningarnas datum riktigt, så ännu mer väntan serveras innan jag kan dra på mig uniformen igen, hölsta pistolen och göra världen till en säkrare plats =P Jag som pluggat bevakningsjuridik, lagar och vapenkunskap så ögonen blöder under sommaren. Vad ska jag göra nu då medan jag väntar? Kanske gå en gitarrkurs?... hm