Chris-hantering

De flesta decennium har sina varianter av mode i både form av kläder och hår. 80-talet är väl kanske bland det töntigaste i människans historia... Men är det något som liksom överlevt samtliga stilar och perioder så måste det vara TANTFRISYREN!? Alltså... jag bara fattar inte? Finns det någon oskriven lag att när en kvinna passerar 45-50 så ska hon automatiskt klippa och forma håret till en klump stålull? Eller i bästa fall en svamp?

Igår, på väg hem från jobbet så passerade jag två äldre par. Kanske 50-årsåldern ungefär. Männen såg ut som män i allmänhet gör, men båda kvinnorna hade frisyrer som direkt för tankarna till politiker och dylikt. Varför vill man medvetet se både äldre och stelare ut? I just don't get it...

Ibland kan triviala tankar va rätt intressanta ändå... or not! Haha :p

Jahopp, då har man lanserat nästa webbprojekt då... LoveSite.se
.com var nuturligtvis upptagen av något skit som inte använder domänen till något annat är som en sluss. Synd, men kanske kan cascha loss sen senare :p

Enivej... att göra en dejtingsajt från grunden är något jag funderat på lääänge. Och i takt med att fler och fler sådana sajter dyker upp, etablerar sig, växer och frodas (som faen) så har jag undrat varför man bara spiller tid istället för att sätta igång. Så till slut i vintras så kom jag och kollegan igång på allvar och resultatet kan nu ses på www.lovesite.se.

Ambitionen är att ha allt som är bra med andra dejtingsajter och skala bort allt som är dåligt. Men framför allt att lägga tonvikten på grafisk form, snabbhet och användarvänlighet. Nu gäller det bara att sprida budskapet om 90 dagar gratis för de 2000 första medlemmarna... :)

Ja jag tycker givetvis om min hund, och min hunds ras, men jag är inte särskilt intresserad av hundar i allmänhet. Däremot är jag intresserad av människor och deras beteenden. Dels som individer och dels i grupp. Och en sak kan jag säga säkert efter ett halvår som nybliven hundägare - holy shit, va mycket idioter, tomtar och annat "löst folk" det finns i hundsvängen...

Nu sitter man här med halva vänsterarmen blålilaröd och bodigt bandagerad efter att ha slitit bort Sauron för 3e ggn från en ettrig Ridgeback i hundgården. Varenda jävla gång som någon går förbi med hund utanför gården så ska denna förbannade jycke börja skälla och visa aggressivitet. Det i sin tur triggar min hund, som blir aggro mot honom, och sedan är fajten igång. Nu har det hänt 3 ggr och denna gång fick min arm bli "tuggpinne" istället för att Sauron springer iväg med hans ena ben liksom. Vad ska man göra - 32 kg Ridge mot 45 kilo Rottis? Det bara blixtrar till och man försöker ingripa. "Kasta vatten" på dem säger någon. Visst, med vaddå - ska jag pinka på dem eller?

Sen har vi han, vad fan hette han... Thomas tror jag... en fet snubbe i övre medelåldern som kom kaxigt strosandes med sin Boxer på amfetamin härom dagen. Jag har lite lätt erfarenhet av Boxer, och ingen jag tidigaresett har haft ett så här pass nervöst uttryck i ögonen. Först får man plågsamt lyssna på hans töntiga macho-story om att hans hund hade bitit någon hund eller vad det var, och käkarna hade låst sig, så "de fick vara 5 MAN för att bända loss honom". HAHAHA, shiiit... det finns inget som heter "låsta käkar". Och om det nu gjorde det, vad tro ni då att effekten av att "bända loss" käkarna blir? Just de - KNAAAAK, och så sprack den käken. Haha... idiot. De låser inte käkarna och kastar nyckeln liksom - de håller fast av ren envishet! Sen började det med att jag sitter i lugn och ro och pratar med min tjejkompis medan Sauron lufsar runt i gården med sina kompisar (som inte inkluderar den nervösa Boxern) när jag plötsligt känner något blött på låret. Då står hundfan och PISSAR på mig!!!! Jävla äckelhund... nästa gång sparkar jag vett i fanskapet. Men nu skulle Allan Ball förklara det med att "han försökte nog dominera dig och testa dig"... Haha ja, låt gå för denna gång, men nästa gång han försöker "dominera" mig så ska jag plantera min sko i hans arsle så han fyger ut över stängslet så ska vi se vem som dominerar vem. ELLER så kanske det kan vara så att han egentligen "bara" ville pissa på bänken jag satt på och hade gjort det oavsett om någon satt där eller ej? Kanske kan det bero på att du som hundägare, din dumme fan, inte lärt din hund vart det är ok att pissa och inte? Sauron pinkar inte på bänkar i alla fall.

Kort därefter böjade sen hundfan kaxa mot min hund, men Sauron ignorerade mest och lekte vidare med sin lilla Amstaff-kompis. 2 minuter senare bestämmer sig Boxern för att plötsligt attackera Sauron när de båda under lek passerar i full galopp och biter Sauron över nosen så han börja blöda, varpå han tänder till på 1000 cylindrar och stoppar in halva hundkräket i käften. Vad gör ägaren när jag väl fått tag i Saurons halsband och separerat dem? Han lägger ned sin hund i full machostil och låter sedan hundfan VARA KVAR i gården? Wtf... jag kanske inte är någon Cesar Millan, men nog fan fattar jag att när en hund väl börjat visa aggressivitet så KOMMER det hända igen, om man inte tar en rejäl paus. 5 min senare var det igång igen, och vem började? Ja inte min hund i alla fall... Jag kan inte längre hålla käften och ber fetknoppen gå med sitt stycke hundpsycho. Han mumlar något macho och lunkar iväg...

Vad mer... Jo, i förrgår mötte jag fröken "jag är så snygg" och fröken "jag är ännu snyggare" med den enas Rottweiler, ca 4 månader äldre än Sauron. Så i ren nyfikehet så frågar jag om de vägt Ike, som han heter, nyligen. "Aaaah, fan asså... han väger typ 65 kilooo baaa... men han är så jälla smaaal asså så jag ska ge han litte proteiiin för att få upp hans viiikt då". Eeeeeeeh say what? Sauron, som ser ganska precis lika stor ut, är varken mager eller fet och han ligger just nu på cirka 44 kilo. Det finns ingen CHANS att Ike skulle väga 65 kilo, och i synnerhet inte som valp på 13 månader. HAHA kom igen för fan. Och när jag påpekar detta vänligt samt det faktum att en normal genomsnittlig vikt för en VUXEN Rottweiler - det vill säga en hund på mer än 2-3 år - är cirka 42-50 kilo för en tik och 50-55 kilo för en hane, så flippar den ena tjejen ur. "Men vaddååå assååå... ska man bantaaa dom då elleee" och kollar på sin kompis... "Det är ju typ som jag baa skulle säga till dig baaa, men hallååå du ba väger typ fö MYCKET asså... hem o bantaaa faaan". Eum, det var inte det jag sade, din intellektuellt handikappade och av killar bortskämda förortsslyna... jag sade att det är omöjligt att Ike väger så mycket, och det skulle i sådana fal vara dels onaturligt mycket och framförallt SKADLIGT mycket då en Rottweiler som väger 65 kg som 13-månaders valp förmdligen skulle landa på 75-85 kg FETT som vuxen. Det skulle innebära en kraftigt överviktig hund som går emot rasstandarden vilket garanterat skulle medföra ledproblem. Och ge hunden extra PROTEIN... jeeeees, den kan man u inte ens kommentera. Stoppa ned anabola på en gång vettja?

Aaaaah jag tål inte idioter som har fel, men som är så jävla envisa om att de har rätt, fast de inte har en aning om vad de pratar om. Dessa bortskämda brudar vet förmodligen inte ens vad SKK betyder eller SBK, eller MH eller HD/AD... eller... ja, de vet i alla fall inte vad deras hund väger eller bör väga. Är inte det lite som att skaffa barn och inte ens veta vad ens bebis bör väga i en viss ålder. Eller är det ok med en bebis på 12 kg, direkt ur muffen? Don't think so... :p

Och sen glömde jag nästan: Mini Cesar! Den utländske mannen som kommer till hundgården ibland med sina Sound of Music-ungar i tonåren som står i givakt bredvid honom. Allt medan han försöker apa efter allt han sett i det senaste avsnittet av Mannen som talar med hundar. Han säger "Tschhht" oftare än han säger något annat, medan hans lilla Schäfer inte fattar ett skit av vad han vill, allt medan jag och andra står och försöker hålla oss för skratt över denne stackars lille man. Sist stod han i 40 minuter utanför hundgården och dansade små steg runt sin hund, innan de vände och gick hem, eftersom hunden inte fatta ett skit av vad hans förvirrade Millan-wannabee-husse ville att han skulle göra... 

Vad är sensmoralen då?
>>> Varför har så många hund, som inte bör ha hund!

Usch, nu blev det mycket hundprat från någon absolut inte vill misstas för hundmänniska... :p

Life's funny... sometimes.
Voff!

Wohoo, det går bättre och bättre med hundträningen! Sauron blir mer och mer lydig och duktig. Nu kan han allt grundläggande bra som:

- Stanna
- Sitt
- Ligg
- Stanna kvar
- Vänta
- Hit / Kom hit
- Tass
- Fot
- Gå fot
- Gå runt
- Varsågod
- In / Ut
- Sök

Spåra går bättre och bättre och sök likaså. Snart är han tillräckligt gammal för att börja med skyddsträningen på allvar också =) Och om cirka 9 månader är det dags för uppkörning med RPS. Den tiden bör räcka för att slipa detta till perfektion. MH-test om 2-3 månader också... Det är mkt nu

Aktuell fysik, 9 mån:
- Mankhöjd: 66 cm
- Vikt: 44 kg

Narcissistisk personlighetsstörning är en personlighetsstörning som kännetecknas av narcissistens extrema känsla av självhävdelse, bristande verklighetsuppfattning, sitt stora behov av att befinna sig i centrum och brist på empati. Denna patologiska narcissism skiljer sig från den naturliga narcissismen vi alla bär på, känslan av att vilja vara omtyckt. Personer med denna störning utmärker sig genom krocken mellan två motsatta självbilder - den idealistiska bilden av sig själv som storslagen och grandios, gentemot känslor av skam och självhat. Individen uppvisar ett ihärdigt mönster av grandiositet (i fantasi eller beteende), behov av beundran, brist på empati, börjar i det unga vuxenlivet och finns i varierande samband indikerat av fler av följande:

• Är besatt av fantasier om obegränsad framgång, makt, briljans, skönhet, eller perfekt kärlek.
• Kräver stor beundran.
• Har oresonliga förväntningar på speciella förmåner eller omedelbar respons på hans eller hennes förväntningar.
• Är interpersonellt exploativ, det vill säga utnyttjar andra för att uppnå sina egna mål.
• Brist på empati; är ovillig att känna igen eller identifiera sig med andras känslor och behov.
• Är ofta avundsjuk på andra eller tror att andra är avundsjuka på honom eller henne.
• Uppvisar arrogans, hotfulla beteenden eller attityder.

Wow, tänk att jag lyckads hitta en så klockren diagnos, på mitt senaste misstag i den syndaflod av psykiskt sjuka tjejer jag träffat i mitt liv. Som en parantes måste jag säga att trots att jag är en så stark dockusåpa-hatare, så måste jag berömma den sk "Färjan-Hårkans" perfekta uttalande i tidningen om varför han är singel. "Det är så svårt att träffa någon som inte mår psykiskt dåligt. Alla mår så dåligt nu för tiden". Och det är PRECIS så det är! Jag har nästan aldrig haft en flickvän som inte mått mer eller mindre dåligt psykiskt, och då menar jag ifrån långt innan jag träffade henne. Jag är inte ful, jag är inte tråkig, jag är inte elak. Jag har inte svårt att träffa tjejer. Men ändå blir det bara fel...

Mitt ex, vars operation lyckligtvis gick bra nyligen... Jag kommer aldrig förstå hur hon kunde göra som hon gjorde mot mig, men det är trots det ofrånkomligt att efter så många år tillsammans inte minnas den hon var med värme, mer än man hatar den hon blev. Men hon mådde verkligen inte bra, och kanske är det delvis en orsak till att allt skedde på det obegripliga sättet det gjorde. Synd att det slutade så. Jag älskade verkligen att umgås med henne, innan katastrofen.

Men frågan är om inte mitt senaste misstag ändå är snäppet värre. I alla fall på kort sikt. Jag menar, vem fan skrattar hysteriskt åt någon man sårar - medvetet, som hon gjorde sista gången vi pratade. Vem gör så??? På snart 1½ år som singel, så har jag bara öppnat mitt hjärta på glänt 1 endaste jvla gång. Det som började med vänskap, blev långsamt djupare vänskap, tillit, kramar, närhet, kyssar och intimitet. I ett mycket lugnt tempo växte något fram, men trots varningssignalerna så valde jag att tänka att "kanske är det annorlunda denna gång. Kanske är hon ändå annorlunda". Men nej då fan, det var ju samma iskalla självcentrerade empatibefriade demon som alla andra, och så här lite i efterhand så skäms jag för mig själv för att jag anstängt mig att ens försöka föra en dialog med henne. Speciellt med tanke på hennes paranoida oförskämda anklagelser. Att prata med en sådan människa är alltid lönlöst och man gör bätre i att skära bort en svulst än att försöka klappa den godartad.

God damn, she played me GOOD. Och jag gick på allt. Jag var aldrig under alla månader vi kände varandra en del av hennes liv. Jag var ett redskap. Ett medel för henne att ta reda på mer om sig själv, vad hon vill, med vem hon vill det och när hon vill det. Ibland var det jag som gällde, ibland var det hennes "ex", eller vad fan han nu var egentligen. Ingen som vet. Allra minst hon. Men i 6 månader lät jag mig bli misshandlad. Stundom fick man ta del av hennes förförande charm, och stundom fick man ta del av hennes förödande påhopp, anklagalser och brutala erkännanden om vad hon kände eller inte kände. Saker som kunde ändra sig från en dag till nästa. Den ena stunden fick hon mig att känna mig som det bästa som hänt henne och vår vänskap kändes så otroligt stark. Och nästa stund så kunde hon säga vad som helst, hur mycket det än sårar. Men så länge saker sker efter hennes vilja, så kunde hon göra vad som helst, vem det än sårar och hur mycket det än skadar. Hon är en sådan människa som när hon ser något hon vill ha så tar hon det. När hon inte längre behöver något så kastar hon bort det - bara så där. No remorse - no doubt! Jag var en bricka i ett triangeldrama, och som jag sagt förut... oavsett om jag är den andre mannen, eller inte, så vinner aldrig jag i slutändan.

Man ser en förvirrad duvunge på marken. Man tar upp den, klappar den... den kuttrar och gosar in sig i din famn, ser på dig med sina underbara ögon och bara ligger där... och ditt hjärta blir så där varmt och blödigt. Sen plötsligt så... BITER DEN SKALLEN AV DIG, och spottar ut resterna på marken och flyger iväg!!! Haha va fan liksom... ja är så sjuuukt trött på alla dessa psykvrak som lyckas få mig att tro att de är annorlunda, att de har hjärta, att de vet vad de vill och att deras skitsnack inte ÄR skitsnack... *suck*

Det är framför allt EN sak jag skulle vilja veta när det gäller "Miss I"... och det är med vilken RÄTT hon tycker det är OK att beskylla en annan människa för stöld, när det helt och hållet saknas bevis. I fallet mitt ex så ville jag veta varför hon valde att lämna mig i inget annat än total tystnad. Men denna gång vill jag bara veta varför jag blir "automatiskt" anklagad för något jag inte gjort. Dessutom med tanke på mitt YRKE for fuck's sake! Om någon skulle läsa detta och undra vad fn jag pratar om så är det bara att bläddra nedåt så hittar man historien kring denna ofattbara händelse också... *suck*. Jag önskar fan det VAR jag så man i alla fall hade tjänat något på all jävla emotionell och psykisk misshandel... Jag gav, hon tog, jag fick - inget. Och var det något jag INTE gjorde, så var det att TA. Jag är inte som hon. Jag har både en själ och ett hjärta... hon har inget av det.


Nu sitter man på jobbet denna långfredag. Solen gassar och det känns verkligen att det är vår nu, igen. Men jag börjar allvarligt tröttna på att alltid komma hem till en tom lägenhet. Så what to do... Ska man ta någon random-bimbo igen bara för att slippa vara ensam? Eller ska man vänta på den där perfekta kvinnan, som ändå med stor sannolikhet kommer morpha till en fladdermus (!) innan kl slår 12? Eller vad? Jag har inga problem med att leva ensam. Jag har valt det själv, men det betyder inte att det är KUL. Vad som är KUL är att dela sin tid och sina upplevelser med en bästa vän. Det är det jag saknar. Det är det jag längtar efter... en bästa vän, inte en KK som knappt går att föra en konversation med. En tjej som är min absolut bästa vän, och livskamrat. Någon man kan lita på. Men vart FAN hittar man en som kommer utan ett bäst före datum, och utan farliga ingredienser. Vart hittar man intelligens, skönhet, självrespekt, mognad och barnasinne i samma person, totalt befriat från alla former av psykiska defekter som medför total egosim.

Look at me... bilden må vara några år gammal, men dels ser jag likadan ut och dels så hatar jag att ta bilder.. so bare with me. Jag ser lite sur ut o så, men man spyr väl ändå inte? Jag ser väl skapligt normal ut? Varför drar jag då bara till mig mestadels skit? Står det i mitt nylle "kiss here and then fuck up my life"?...

Nä, nu ska jag jobba... Life goes on. Happy Påsk :p

Så ofta kopplar mitt HELVETES SATANS JÄVLA FÖRBANNADE SKIIIIIIIIIIIIIIIIIIITINTERNET ned sig, per dag! Ja mitt mobila alltlså... från Telesnor... jag menar Telenor. Skaffa ALDRIG Telenor som leverantör säger jag bara. Supporten må vara hur snäll som helst, men när de ställer idiotfrågor som "har du kollat om sladden är i" typ, då vill man ju bara döööda långsamt - med en smörkniv!

Hur jvla lätt är det att arbeta med sin laptop när skiten kopplar ned heeela jääävla tiden! Jag blir SINNESJUK! Och detta betalar man för.... fy fan! I wanna kill someone!

Omg...

När jag gick av mitt pass i förrgår, exakt vid klockan 19:00, så hördes plötsligt ett hjärtskärande skrik, nej VRÅL, från den kolsvarta skogen utanför skyddsområdet. Utan att tänka så greppar jag Sauron och en MagLite och rusar in i skogen för att möta upp vad som jag tänkte kanske kunde vara en kvinna som höll på att bli våldtagen, eller vad som helst. Någon mådde i alla fall förbannat illa i detta ögonblick skulle jag tippa. Våldtäckt räcker nog inte... det lät mer som om någon fick se sina egna inälvor, så att säga, och jag tänkte att nu djävlar ska jag göra skäl för lönen...

Hjärtat pumpa på max och Sauron sprang så fort att jag snubblade var 10:e meter. Väl inne i den kol- och då menar jag KOL-svarta skogen så tystnade plötsligt skriken. Det hördes kanske 10-12 vrål, och sedan kom tystnaden. Total tystnad, och där stod vi. Jag ropade, men ingen svarade. Allt man hörde nu var vinden som fick grenarna att knaka här och där. Lampan kastade skuggor överallt och man tyckte sig se saker bakom varje träd. Sauron fick upp det ena spåret efter det andra, och efter 15 minuter av inget annat än svart skog så gav jag upp. Vad det än var som skrek, så är var det nu dött - stendött, och jag kände en stor besvikelse att inte kunnat hjälpa. Men vid närmare eftertanke så borde det väl mer logiskt sett varit ett djur, och inte en människa. Frågan är bara vad för slags djur, och vad i helvete det var som kunde få det att skrika som om det höll på att flås levande...

Kanske var det ett rådjur, en älg, en räv eller kanske en privatägd häst eller varför inte en ko. Det finns ju en del bondgårdar runt omkring skyddsområdet... men vad var det som dödade djuret i sådana fall, och hur?

Äntligen har man kommit igång med Saurons träning tack vare en ny bekant på jobbet som är just hundförare =D
Nu har jag flera gånger efter tydliga instruktioner lagt ut spår och låtit Sauron spåra. Detta är något han har ett mycket stort medfött intresse för, så att få leka så här mycket och samtidigt imponera på husse var uppskattat, för oss båda. Jag är grymt imponerad av min lille grabb som de senaste två gångerna inte vek av en tum från spåret, trots medvind. Tyvärr markerade han iofs efter halva spåret - förmodligen efter vilt, och vek därefter av med nya säkra steg. Men men, en bra början får man säga... =) Detta ska vi träna mycket på, och nästa vecka blir det Securitas hundklubb en par vändor. Skönt att skingra tankarna.

Snabbinlägg: Så här 2 dygn senare efter den senaste emotiella käftsmällen och vänskapsförlusten, så är det dags att ta tag i saker o ruska av sig dammet. Inget blir ju direkt bättre av att leva i förfall, för fan vad det ser ut här hemma. Jag är helt övertygad om att Sauron, Simba, Mozart och Kasha har en pakt ihop om att skita ned så mycket de bara kan. De bygger dammråttor fortare än min dammsugare säger "swoosh" och "slurp", och Sauron envisas med att pinka på sina framben varje gång vi är ute, men endast de gånger han är nyduschad naturligtvis... Och sen är det X antal saker här hemma som jag vill slänga o röja upp kring, så varför gör jag inte det? Suck, jag som var en pedant en gång i tiden.

Det är i sånna här lägen det är bra att få besök. En kompis o hennes kompis är på väg hit, och plötsligt så har man dammsugit, tvättat, bäddat rent, skurat golv, diskat och allt möjligt annat "skoj". Man borde ta hem besök oftare så kanske man orkade städa oftare. Nu ska saker slängas. Ut med den gamla, in med det nya... och livet börjar om igen, typ.

*försöker tänka positiii.... * Äsch, vem försöker jag lura. Blä!
Tillbaka till tvättstugan...

Fyyyy faaan vad jag haaatar röst-fnasket på TV5 som anlitas för alla möjliga reklamfilmer sedan en längre tid. Hon har bland annat gjort rösten till:
- Arla Cultura (med probiotiska bakterier)
- Wella
- 3 (mobilnätet)
...och hon låter PRECIS lika KÅT och klämkäckt GLAD i varenda jävla äckliga film, oavsett om det är reklamfilm eller TV-trailer för kommande program. Som en blandning av föreskolefröken och porrstjärna. Jag hatar henne så mycket att jag skulle kunna spotta på henne, och jag vet inte ens vem hon är eller hur hon ser ut. Jag tål bara inte hennes äckliga kåt-röst som ska sälja allt från schampoo, till mejeriprodukter till TV-program. Kan inte en meteorit störta på hennes huvud så man slipper höra hennes klämkäcka porrstämma varje gång man har TVn på... GAH!

Rätt itressant att när man just tagit vaccin mot influensan, så får man just... influensan! Vilken deal för 250 kr :p Fick avboka tre pass för att kunna sjukskriva mig en vecka... suck! Men i morgon börjar allvaret igen med tre pass på raken... 36 timmar bara så där. Sen är man schemalagd för självaste Julafton också, och Juldagen. Fast å andra sidan så spelar det inte så stor roll. Mitt kära X såg ju till att förstöra allt som var roligt med julen ändå, så det är nog lika bra att jobba bort den helt i alla fall... vem vet. Kanske blir nästa jul roligare. Jag kan hur som helst mycket lätt förstå och inse varför så många människor lider i tysthet i och kring dessa tider, för har man ingen att dela allt med, så är det tämligen meningslöst och ensamheten förstärks bara av all den lycka man "ska" känna i juletider.

Nä, nu ska jag gå o handla... Det är fan eko i min kyl, kyl, kyl, yl, yl, yl, l, l, l... 
Tjipp!

Då är man på jobbet igen, och ser ännu en ny årstid komma. Snön har redan lagt sig som ett vitt täcke över hela skogen här ute. Sauron ligger på golvet i vaktkuren och leker med sin favvoleksak. När vi tog morgonronden så sprang han lyckligt runt på området i den nyfallna snön likt en nypolerad flipperkula. Tänk om man hade sådan energi. Men ändå är det rätt fantastiskt vad tidiga mornar, långa dagar och stenhårda rutiner kan gör för hälsa, kondition och vikt. Jag har inte haft så här vältrimmad överkropp och bra kondis på länge.... ehe! :)

Min kära "Black Pearl" är äntligen också fixad och hämtad från verkstaden. Nu är iaf 95% av alla spår efter förortsknarkarens inbrott för snart 2 år sedan till slut borta! Instrumentpanelen lyser igen och stereon är på plats med alla 4 fetus maximus högtalare i drift. Takbelysningen funkar igen och allt slitet är bytt. Endast en del mindre petitesspill återstår för de där sista prickarna över i:na. En rejäl dammsugning, matttvätt och läderinfettning så, sedan är hon fan som ny igen... ;)

När man är ensam får man glädjas åt de "små" sakerna i livet... :p
Nu är det dags för en rond...

Later

Apropå min hund och Rottweiler som ras...
Ibland har man hamnat i diskussion, trots att jag inte är någon hundmänniska, med just hundmänniskor om hur en Rottweiler egentligen ska se ut. För mig är det väldigt elementärt. Vad det än är, om det så är en hund, en bil, en limpa, ett vin, ett klädesplagg, en blomma, en parym eller vad som helst, så skall föremålet se ut och bete sig som det är och gör i sin originalform. Kopior är aldrig lika attraktivt som ett original - inte sant? Rasen Rottweiler har, som säkerligen X antal andra hundraser, avlats på rätt absurda och fula linjer också, varför det inte var svårt för mig att välja kennel, när jag äntigen fann en kennel med de linjer jag söker. De äkta, ursprungliga och riktiga Rottweiler-linjerna.

Här är ett tragikomiskt exempel på hur en Rottweiler INTE ska se ut...
"Dobermann-look":


Och här är ett om möjligt ännu värre...
"Collie-look":



-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jämfört med, den äkta Rottweiler-looken...



Så ska de se ut! Simple as that. =)

För att helt spontant och plötsligt skiva om något väldigt roligt istället för alla mina trista erfarenheter av det kvinnliga släktet, så kan jag berätta att jag nu i alla fall äntligen kunnat göra slag i saken med de tankar och planer som figurerat i mitt huvud ääända sedan 1995, då jag för första gången började arbeta som väktare. Redan då vaknade mitt intresse för Rottweiler då jag fick arbeta en hel del med hundförare på olika objekt i Stockholm. Intresset har sedan kommit och gått liksom årstider, men aldrig försvunnit helt. Jag är dock IIINTE en hundmänniska, precis som jag INTE är en bilmänniska. Men jag älskar MIN bil och jag kommer garanterat att älska MIN hund. Det gör mig dock varken till vare sig bil- eller hundmänniska. Men ändå... av någon anledning så känns det viktigt att påpeka, haha. Rasen Rottweiler är hur som helst i mina ögon dels den absolut vackraste med sin massiva molosser-kropp, spelande muskler, korta blanka fällfria päls och otroligt vackra färger i blåsvart och rostmörkbrun symmetrisk kombination. Dessutom har de en synnerligen gedigen historia med starka band till romarriket som är mitt absolut största historiska intresse utan hela mänsklighetens historia :p Det kan ju inte bli bättre =)

Det paradoxala med tanke på dagsformen i övrigt, är att det var den fallna ängeln från föregående inlägg som självmant följde med mig hela vägen - there and back again, men sitt allra mest underbara sätt... trots alla 70 mil. Allt det bara för att nu en par dagar efteråt lägga all den där skulden på mina axlar. Men men... jag förstår henne. I hennes värld finns ingen annan möjlighet, Jag önskar bara att jag slapp hamna i den ena skiten efter den andra. Suck! Nåväl, nog om det nu... Livet älskar att kasta skit på mig - så är det bara.

Men nu är han i alla fall här... med mig, på jobbet, min "lilla" Sauron. Jag har velat mellan namn som Caesar (givetvis) men det är så vanligt. Nero (som också betyder svart på Italienska) men kanske vill man inte döpa honom efter en sinnessjuk dikttator, heh? Atlas, Oden och andra historiska eller mytologiska namn eller bara käcka som till exempel Taurus, men jag faller hela tiden tillbaka på Sauron - som i The Lord of the Rings naturligtvis - mina favoritfilmer ;) Jag vet att nördfaktorn är vääldigt hög nu, men skit samma, haha. Om 2 år kommer den här plutten väga cirkus 60 kilo och då jämnas nördfaktorn ut en smula... ;) Men visst är han främst ett charmtroll än så länge. Det är dock underbart att se hur mycket han utvecklats på bara 1 vecka. Den initiala rädslan av att komma bort från sitt hem, sin mor och sin uppfödare, ändå till Stockholm, 35 mil bort, är redan på väg att bytas ut mot en rotad vaktinstinkt blandad med nyfikenhet och lekfullhet. Han charmar alla lika mycket som han inger respekt - redan nu *stolt* :) Och självklart bär han enbart på äkta tyska linjer! ;) Inga fula sönderavlade labrador/dobermann-liknande rottisar här inte :p

Jag må aldrig träffa mina drömmars kvinna, någonsin igen... men nu har jag iaf en vän som aldrig kommer svika mig, no matter what. I söndags fyllde du 4 månader... :)

...så straffar den... dig?

Föreställ dig att du har en mycket nära vän av det motsatta könet. Ni har inte känt varandra så länge, men ni umgås mycket intensivt under de 6-7 veckor som gått sedan ni lärde känna varandra, eller rättare sagt möttes. Under denna intensiva tid så växer en djup vänskap fram blandat med en varm tillgivenhet. Föreställ dig också att du har varit singel i nästan 1 år och att du för första gången får ganska djupa känslor för någon igen - och denna någon är just denna vän. Du försöker ta det lugnt och ta allt som det kommer. Ibland går det två steg framåt och ibland ett steg bakåt. Men så plötsligt så anklagar samme vän dig för att ha stulit av henne/honom. Och då pratar vi inte heller en tidning, en film, en läsk eller något sådant trivialt, utan ganska mycket "fickpengar" - på flera tusen. Situationen är också sådan att ALLT pekar på DIG... Ingen annan har varit hemma hos henne under denna tid, men du VET självklart att DU är oskyldig. Er vänskap är nu över - för något du inte har gjort! Vad gör du då??? Jag bara undrar...

Kommentera gärna!

 

Apropå ingenting...

Drog igång MSN idag på min nya laptop, och på den lilla nyhetsrutan så ser jag texten:

"Hetaste killarna på EMA Här är grabbarna som gästade MTV European Music Awards"

Jag bara undrar... sedan när blev det "hett" att se ut som transvestit? När jag växte upp så dyrkade tjejer killar som Brad Pitt, Johnny Depp, Tom Cruise, Jason Priestly, Luke Perry och liknande skådisar eller band som New Kids on the Block, Take That, Five och allt vad fan de hette i "Mickey Mouse Club" som Pablo Fransisco (världens i min mening bästa Stand up Comedy artist) så klockrent benämner dem, haha. Men någonstan kunde man väl kanske ändå förstå flickornas fascination av de skyltdocksliknande snubbarna... men detta. Vad fn har hänt numera? Sedan när blev det manligt, och ännu mer obegripligt - attraktivt - att se ut som en kvinna??? Och en jvligt ung sådan med. Hyfsat motbjudande och obeskrivligt töntigt! Undrar om de små pojkarna i Tokio Hotel kommer vara stolta över sig själva senare i livet när de vuxit upp, fått skägg och hår på sn*ppen, och ser tillbaka på sin ungdom? Hahaa... wtf?

"I have the pussy - I make the rules"

Jag har funderat en hel del på detta de senaste åren... eller mer än så egentligen. Hm, när jag tänker efter så... alldeles för länge och för mycket faktiskt. Men är det inte så i alla fall att det är kvinnan/tjejen som har makten över den patetiske mannen/killen? Jag menar, se bara på nätet... En tjej registrerar sig som medlem på en community eller en sajt som till exempel Hotzone, Match, Mötesplatsen, SprayDate, Lunarstorm eller liknande för att söka kontakter. Men vart det än är och vad sajten än har för syfte, så händer i regel följande: Tjejen får EEEXTREEEMT mycket uppvaktning av killar på samma sajt. Det tjaaatas och smöööras direkt från deras håll om MSN och telefonnummer, och det delas också ofta ut godtyckligt som bröd för hungriga massor. Detta gäller i regel också skrämmande nog oavsett om tjejen i fråga är upptagen eller ej. "Man kan ju alltid prata med trevliga personer. Vi pratar ju bara", brukar det heta. Men att dessa personer sedan till 90% är killar, varav 99% av dessa killar har BETYDLIGT mer än "vänskap" i kikarn. Det verkar inte spela någon roll? För man "kan ju alltid prata"... eller? Man hamnar på MSN... efter ett tag byter man nummer... sedan är det inte långt till att träffas. Den ena efter den andra - ny på ny på ny...

De flesta tjejer nu för tiden verkar använda Internet som ett sätt att stärka sitt självförtroende. För oavsett om de är rent av fula, medelmåttiga, fräscha eller superheta, så kommer alltid killar att skriva till dem. Alla möjliga sorters killar, men dock killar - i määängder. Män är desperata och KRONISKT kåta - så är det bara, och det har jag sett otaliga bevis på, och de kommer göra ALLT i avsaknad av självrespekt för att få komma till. Oavsett om det är med en gris eller en skönhetsdrottning. Faktum är att jag har aldrig någonsin i hela mitt vuxna liv träffat en tjej som INTE tillåtit sig själv bli ett villebråd genom teknikens under. Är det inte gästboksmess, eller mail som rasar in genom Internet, så är det SMS i deras mobiltelefoner. Den moderna kvinnan låter sig mer än gärna uppvaktas DYGNET RUNT, om det så är online eller via telefon.

Men de älskar uppenbarligen att konstant omge sig av horminstinna tjurar som stångar sig blodiga för att få en chans att para sig. Detta gäller alltså oavsett om det handlar om en sambo, flickvän, dejt eller bara kompis. Alla tjejer är mer eller mindre likadana, om jag skall följa min egen trista statistik. Undantag lär självklart existera, men det är inget jag hittills sprungit på under mina 36 levnadsår. Tjejer av idag ÄÄÄLSKAAAR uppvaktning, i vilken desperat form den än kommer. Om så ett mail dimper in en tidig eftermiddag eller om mobiltelefonen ringer kl 03 på natten, så är det tydligen detta som är den nya given, och deras källa till energi - att ständigt ha en uppsjö beundrare som står på stand-by och bara inväntar tillfälle att avancera. Och så fort tjejen så önskar så kommer de gå, cykla, ta bil, buss, tåg eller flyg för att dyka upp som näste man till rakning, utan att blinka. Män kommer alltid vara slavar under kvinnans kropp, och fler och fler tjejer lär sig detta "tack vare" all desperat uppvaktning som regnar över dem.

"I have the pussy - I make the rules", och vi män krälar vid deras fötter för att få en bit av kakan...

Själv har jag varit singel i snart 1 år nu, sedan min fd livskamrat slet ut mitt hjärta, pissade på det och gick sin väg, och därigenom för alltid gav mig en ny definition av Julafton. Och faktum är att om man ser till riskerna och utbudet så lär jag förbli singel i vad som fortfarande känns som för evigt. Det finns kandidater, visst, men varför ska man stoppa huvvet i lejonets gap igen, när det helt enkelt inte längre existerar moral och trohet i det moderna samhället. Generella "moderna" tjejer av idag (och givetvis killar/män också) kan inte hålla sig till EN enda partner, och Internet och mobiltelefoner kommer definitivt vara och förbli framtidens absolut tveklöst största anledning till otrohet och spruckna relationer. Blir man sur på sin partner så tar det idag inte mer än en par timmar online så kan man ha telefonnummer och adress till en ny. Som tjej kan det räcka med en par minuter. Om jag någonsin mot förmodan väljer att lita på en kvinna igen, vilket är oerhört svårt efter det svek jag fick uppleva sist, så kommer jag kräva att hon raderar samtlig närvaro på Internets kontaktforum. Kan hon inte det - så är hon inte heller beredd att satsa på oss. Detta kommer dock aldrig hända, för "alla" tjejer vill någonstans ha Jokrar i leken. Säkra kort att dra fram ur ärmen när det behövs. Tro mig, jag vet vid det här laget. Så jag tror jag håller mig borta från all den där skiten ett bra tag till. Det finns ändå ingen som är värd allt jag har att ge... Så det så. Ensam är stark, mm.

Blä fan!