Chris-hantering

Sociopati & psykopati är i grunden ungefär samma sak, där psykopati är enkelt sett en mer grav variant av sociopati. Att under flera år bo granne med en person som lider av sådan störning är ganska utmanande, för att uttrycka det milt. I hela mitt vuxna liv har jag varit fascinerad och oerhört intresserad av psykologi, och även om jag tyvärr aldrig följde upp detta med professionella studier utöver gymnasiets 2-åriga "kurs" så får man nog säga att jag har ofrivillig extensiv erfarenhet privat, inom alla möjliga relationer. Sociopati eller "Antisocial personlighetsstörning" som det kallas medicinskt karakteriseras av en grundläggande bristande respekt för andra människor och deras rättigheter, avsaknad av möjligheten att känna skuldkänslor samt en tydlig tendens att inte bry sig om sociala normer och regler. Personer med denna störning är därför ofta inblandade i kriminella aktiviteter. För att ställa en diagnos som detta så behöver man utvärdera en rad faktorer och beteendemönster som enligt DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) är främst dessa, citat;

- Misslyckande med att följa sociala normer med respekt för lagliga beteenden indikerat av upprepade handlingar som legat till grund för gripande.
- Falskhet, indikerat av upprepade lögner, användande av alias eller att ha lurat andra för egen personlig vinnings skull.
- Impulsivitet eller misslyckande med att planera i förväg.
- Irritabilitet och aggressivitet indikerat av upprepade slagsmål eller överfall.
- Vårdslöshet och bristande respekt inför egen och/eller andras säkerhet.
- Ihärdig vårdslöshet indikerat av upprepade misslyckanden i att ha koncist arbete.
- Brist på samvete indikerat av bortrationalisering eller oberördhet av att man behandlat någon illa, skadat, eller stulit från någon annan.

Mer djuplodande beskrivningar inkluderar ofta aspekter som;

• Munvig, charmig och manipulativ.
• Ljuger ofta, lätt och trovärdigt (mytomani).
• Svekfull och ångerlös helt utan skuldkänslor.
• Ständigt behov av spänning, förändring och nya impulser.
• Bristande eller obefintligt ansvar för egna handlingar.
• Egocentriska mål och grandiosa tankar med utvecklad hybris.
• Saknar empati, ånger och skuldkänslor och har lätt för att svika förtroenden.
• Parasiterande livsstil, lever ofta genom andra och samhället istället för att "göra rätt för sig".
• Bristande kontroll över känslor, reaktioner samt lättväckt aggressivitet.
• Flackt känsloliv med frekventa relationer och promiskuöst sexualliv.
• Impulsivt och kortsiktigt agerande med bristande långsiktig planering inför framtiden.
• Anser sig inte lida av någon störning, sjukdom eller problem.
• Tar aldrig på sig skulden i en konflikt, ett problem eller ett misslyckande.
• Ungdomskriminalitet (före femton års ålder).
• Tidiga beteendeproblem (före tolv års ålder).

För mig handlar det om en kvinna som fått min hjälp från och till under cirka 5 år, där hon gått igenom psykisk och fysisk misshandel av sina pojkvänner och annat löst folk. Hon har ofta pratat om droger, kriminalitet och ett EXTREMT promiskuöst liv med hundratals "partners". I min enfaldiga naiva dumhet så har jag försökt trösta och stötta genom att erbjuda kravlöst sällskap, mat och husrum vid behov när hennes eget hem varit fullt med hemlösa och drogpåverkade instabila individer. Jag gav henne även kläder, möbler och dylikt för att motverka hennes återkommande "behov" att att stjäla. Allt för att stötta någon som behöver se att inte alla kräver något tillbaka. Men allt har slagit tillbaka på mig i form av hot, lögner, ryktesspridning och förtal i takt med att hennes destruktiva liv drabbat omgivningen så pass ofta och återkommande att man blev tvungen att successivt ta sin hand ifrån denna tragiska spillra av människa för att inte själv dras ned i hennes sociala misär. Människans psyke är fascinerande.

Men igår - ÄNTLIGEN - så flyttade hon ut. Ut ur huset och ut ur mitt och alla andras liv. En välbehövlig ljuspunkt får man säga och cirka 5 år av sociala konflikter kan äntligen ebba ut...

Har man inget liv så kan man lika gärna jobba o tjäna pengar iaf! :p

Jaha, då var man nästan klar då... Själva grundarbetet med spackling och målning av tak och väggar, sätta lister och lägga nytt golv tog ca 2 veckor, helt på egen hand :) Men efterarbetet... omg, har tagit lika lång tid. Dvs att städa upp. Jvlar vad jag har kastat saker i sann Feng Shui-stil, heh. Nu återstår bara lite finlir som gardiner, kabeldragning, inkoppling av högtalare osv... Men skaplig transformering får man väl säga. So far so good. Mer bilder kommer när allt är klart inom kort. Måste ju dokumentera transformeringen totalt.

Synd bara att jag mår skit igen, i övrigt liksom. Depression går verkligen i tsunami-liknande vågor. Detta har varit ett bra sätt att skingra tankarna och försöka "glömma" saker. Men jag har insett att det komer aldrig gå fullt ut. Speciellt inte när man ser kniven som rev upp såren helt oförberett härom dagen. Fy fan, jag skakar än... S-tans demon. Hur kan man vara så ondskefull o förstöra så mycket för hela min familj när det hade krävts så lite för motsatsen. Jag är en vänlig och omtänksam människa och jag förtjänar inte detta, bara för jag blir arg när jag blir sårad! Men men... kvinnor är djävulens påhitt och jag gör bäst i att hålla mig ifrån dem alla. Åtminstone de som påstår sig "älska" mig - bah! Aja, nu har jag iaf ett 90% klart och nytt vardagsrum. Alltid ngt. Tjoho...










Stort tack till den söta Jennie-Lee för din hjälp med färgvalet till väggarna :')