Blockerad

Härom dagen upptäckte jag att fröken T plötsligt har blockerat mig på den allsmäktiga ansiktsboken... Detta efter att hon vid en par tre tillfällen, av okänd anledning som vanligt, kostat på sig att skriva rätt snälla, omtanksamma och känslosamma saker. Självklart var det omöjligt att ta till sig och tro på något av det hon skrev med tanke på hur fundamentalt hon lurde mig under flera månader, men ändå. Jag kommer aldrig begripa hur och varför man anstränger sig så mycket för att övertyga en annan människa att denne betyder något, när verkligheten är raka motsatsen. Är inte det att bara skapa jobbiga problem för sig själv? Så här i efterhand så är det svårt att inte tänka på hur hemskt det måste ha varit för henne att tvinga sig själv att vara nära och intim med någon som mig, som hon egentligen inte alls ville ha. Det måste ha varit vidrigt? Och hur jobbigt lär det inte vara att hålla reda på alla lögner, vad man sagt till vem, säga rätt saker vid rätt tillfällen, hålla masken, spela med, övetyga mig om att jag betyder något och andra om att jag inte gör det - trots att vi sågs så ofta... allt medan hon egentligen drömmer om någon annan... Otroligt märkligt! Vad var vitsen med att spela så invecklad och avancerad övertygande teater i flera månader och leka med mina känslor? Att bara få tröst och sällskap i väntan på den hon egentligen ville ha kunde hon lätt ha fått från i stort dett vem som helst. Varför just mig? Men whatever... Jag hade världens finaste kvinna en gång i tiden, och jag sumpade henne. Mitt eget fel i det fallet. Antar detta är mitt straff. Jag får ta det.

Som tur är, så är jag för tillfället totalt känsloblockerad, så jag bryr mig faktiskt inte nämnvärt, även om man undrar av ren "nyfikehet" kring hur kvinnor fungerar. Speciellt med tanke på att en gammal "kramkompis" svek mig i helgen också. Först frågar hon om jag är upptagen och om jag vill ses - sen försvinner hon spårlöst... haha wtf? Men som sagt, jag bryr mig inte längre om något annat än min familj, min hund, mitt hem och mitt arbete. Det får räcka tills jag träffar någon som är ÄKTA, hur i helvete det nu ska gå till. My track record isn't the best, så att säga. Sen ska man också utveckla känslor för denne... något som händer mig allmer sällan, på gränsen till aldrig. Men men... vad mig anbelangar så kan iaf till att börja med alla falska människor dra åt h-vete. Bekanta, vänner, KKs som flickvänner och ex. Har inte en gnutta energi kvar att ge folk som inte förtjänar det. Jag är inte en dålig person, jag är bara jävligt bitter och cynisk - med rätta. Jag är till och med trött på den här förbannade bloggen som inte är något annat än en mulltoa för mina misslyckade relationer. Kanske dags att ta en paus och vädra en stund... eller för alltid. Det finns annat att lägga tid och energi på och med lite flyt så är jag miljonär om något år. Då kan jag köpa mig min lycka, faktiskt....

*poff*


RSS 2.0