Nej se det snöar...
Då är man på jobbet igen, och ser ännu en ny årstid komma. Snön har redan lagt sig som ett vitt täcke över hela skogen här ute. Sauron ligger på golvet i vaktkuren och leker med sin favvoleksak. När vi tog morgonronden så sprang han lyckligt runt på området i den nyfallna snön likt en nypolerad flipperkula. Tänk om man hade sådan energi. Men ändå är det rätt fantastiskt vad tidiga mornar, långa dagar och stenhårda rutiner kan gör för hälsa, kondition och vikt. Jag har inte haft så här vältrimmad överkropp och bra kondis på länge.... ehe! :)
Min kära "Black Pearl" är äntligen också fixad och hämtad från verkstaden. Nu är iaf 95% av alla spår efter förortsknarkarens inbrott för snart 2 år sedan till slut borta! Instrumentpanelen lyser igen och stereon är på plats med alla 4 fetus maximus högtalare i drift. Takbelysningen funkar igen och allt slitet är bytt. Endast en del mindre petitesspill återstår för de där sista prickarna över i:na. En rejäl dammsugning, matttvätt och läderinfettning så, sedan är hon fan som ny igen... ;)
När man är ensam får man glädjas åt de "små" sakerna i livet... :p
Nu är det dags för en rond...
Later
Rottweiler eller Råttvajler?
Apropå min hund och Rottweiler som ras...
Ibland har man hamnat i diskussion, trots att jag inte är någon hundmänniska, med just hundmänniskor om hur en Rottweiler egentligen ska se ut. För mig är det väldigt elementärt. Vad det än är, om det så är en hund, en bil, en limpa, ett vin, ett klädesplagg, en blomma, en parym eller vad som helst, så skall föremålet se ut och bete sig som det är och gör i sin originalform. Kopior är aldrig lika attraktivt som ett original - inte sant? Rasen Rottweiler har, som säkerligen X antal andra hundraser, avlats på rätt absurda och fula linjer också, varför det inte var svårt för mig att välja kennel, när jag äntigen fann en kennel med de linjer jag söker. De äkta, ursprungliga och riktiga Rottweiler-linjerna.
Här är ett tragikomiskt exempel på hur en Rottweiler INTE ska se ut...
"Dobermann-look":
Och här är ett om möjligt ännu värre...
"Collie-look":
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jämfört med, den äkta Rottweiler-looken...
Så ska de se ut! Simple as that. =)
Ibland har man hamnat i diskussion, trots att jag inte är någon hundmänniska, med just hundmänniskor om hur en Rottweiler egentligen ska se ut. För mig är det väldigt elementärt. Vad det än är, om det så är en hund, en bil, en limpa, ett vin, ett klädesplagg, en blomma, en parym eller vad som helst, så skall föremålet se ut och bete sig som det är och gör i sin originalform. Kopior är aldrig lika attraktivt som ett original - inte sant? Rasen Rottweiler har, som säkerligen X antal andra hundraser, avlats på rätt absurda och fula linjer också, varför det inte var svårt för mig att välja kennel, när jag äntigen fann en kennel med de linjer jag söker. De äkta, ursprungliga och riktiga Rottweiler-linjerna.
Här är ett tragikomiskt exempel på hur en Rottweiler INTE ska se ut...
"Dobermann-look":
Och här är ett om möjligt ännu värre...
"Collie-look":
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jämfört med, den äkta Rottweiler-looken...
Så ska de se ut! Simple as that. =)
Nothing Hill
Det är ännu en ensam lördag, och här sitter man och tittar på Notting Hill (igen) för sig själv, med lite tårar i ögonen. Haha, ska man skratta eller gråta. VIlken kärring jag är... men jag står för det i alla fall. Visst har jag vänner, men... antingen hör jag själv inte av mig till dem, eller så är de ändå upptagna med sitt. Man är ju inte tonåring längre, och alla utom jag har familj numera. Mer eller mindre. Eller ja, det känns så i alla fall...
Jag var ute med Sauron nyss. Gick den vanliga svängen. Det hördes musik och glada skratt från de nybyggda husen bredvid och i nästan varje fönster sken mysbelysningar som lyste upp nyinköpta möbler och kastade vackra skuggor från fräscha blankgröna krukväxter. Allt såg så hemtrevligt och varmt ut och husen verkar så fyllda av liv och glädje. Krogarna tog in folk och förälskade par hållde handen och värmde sig i sin kärlek bredvid varandra... och där gick jag, för mig själv med min hund, och plockade bajs...
Det går absolut ingen nöd på mig, jag är stark och klarar mig bra själv. Men det betyder ju inte heller att man går runt och direkt skrattar i sin ensamhet. Jag önskar jag inte var så kräsen med mitt umgänge, men det är jag och därför är jag "hellre" ensam än kompromissumgås med folk. Efter att ha levt i 3 år med en ung dam som var det närmaste jag kommit till ordet själsfrände, så kommer mitt liv aldrig bli sig likt igen. Människor kommer och går, och när man efter vad som känns som en mindre evighet äntligen träffar någon som får en att känna i alla fall en bris av den värme som Hon gav mig (innan förvandlingen)... så skiter sig allt igen. Som vanligt. Jag tycks verkligen vara en magnet för fel kvinnor. Är hon inte schizofren och notoriskt otrogen, så är hon paranoid och inbillningssjuk. SUCK! Jag är som ett svart hål i rymden som suger i sig all materia, som förgås till ingenting, och jag verkar inte kunna göra något alls för att förändra det. Alla mina försök att ändra denna destruktiva spiral, driver mig bara ännu längre ned i samma ofrånkomliga dystra öde. Det tycks vara min lott i livet att träffa många kvinnor, istället för att träffa den rätta. Jag känner mig som en laboratorieråtta i ett grymt kärleksexperiment.
Men vem är den rätta? Är det hon som står ut med mig, hon som är likadan som jag, eller hon som kompletterar mig? Vad jag än söker och vad jag än finner, så slutar det alltid på mer eller mindre samma sätt... Jag vill bara älska någon och vara älskad tillbaka. Varför är det så svårt när det är så "lätt" att träffa nya? Jag är trött på fysisk bekräftelse. Jag behöver verkligen inte mer kvantitet - jag behöver kvalitet. Men vart faan finns den? Jag har allt jag behöver nu... hem, arbete, pengar och materiell standard. Allt, utom min prinsessa. Vart är hon? Vem är hon? Kommer jag någonsin finna henne? Speciellt som jag inte söker... jag orkar inte söka. Jag bara drömmer, om svunna tider. Jag är en fjolla i hjärtat, och en cynisk bitter tråkmåns i huvvet. Trist kombination.
Nä, jag förblir nog ensam ett tag till, här på min egen lilla Nothing Hill, även om det är självförvållat... God natt.
Tillökning i familjen
För att helt spontant och plötsligt skiva om något väldigt roligt istället för alla mina trista erfarenheter av det kvinnliga släktet, så kan jag berätta att jag nu i alla fall äntligen kunnat göra slag i saken med de tankar och planer som figurerat i mitt huvud ääända sedan 1995, då jag för första gången började arbeta som väktare. Redan då vaknade mitt intresse för Rottweiler då jag fick arbeta en hel del med hundförare på olika objekt i Stockholm. Intresset har sedan kommit och gått liksom årstider, men aldrig försvunnit helt. Jag är dock IIINTE en hundmänniska, precis som jag INTE är en bilmänniska. Men jag älskar MIN bil och jag kommer garanterat att älska MIN hund. Det gör mig dock varken till vare sig bil- eller hundmänniska. Men ändå... av någon anledning så känns det viktigt att påpeka, haha. Rasen Rottweiler är hur som helst i mina ögon dels den absolut vackraste med sin massiva molosser-kropp, spelande muskler, korta blanka fällfria päls och otroligt vackra färger i blåsvart och rostmörkbrun symmetrisk kombination. Dessutom har de en synnerligen gedigen historia med starka band till romarriket som är mitt absolut största historiska intresse utan hela mänsklighetens historia :p Det kan ju inte bli bättre =)
Det paradoxala med tanke på dagsformen i övrigt, är att det var den fallna ängeln från föregående inlägg som självmant följde med mig hela vägen - there and back again, men sitt allra mest underbara sätt... trots alla 70 mil. Allt det bara för att nu en par dagar efteråt lägga all den där skulden på mina axlar. Men men... jag förstår henne. I hennes värld finns ingen annan möjlighet, Jag önskar bara att jag slapp hamna i den ena skiten efter den andra. Suck! Nåväl, nog om det nu... Livet älskar att kasta skit på mig - så är det bara.
Men nu är han i alla fall här... med mig, på jobbet, min "lilla" Sauron. Jag har velat mellan namn som Caesar (givetvis) men det är så vanligt. Nero (som också betyder svart på Italienska) men kanske vill man inte döpa honom efter en sinnessjuk dikttator, heh? Atlas, Oden och andra historiska eller mytologiska namn eller bara käcka som till exempel Taurus, men jag faller hela tiden tillbaka på Sauron - som i The Lord of the Rings naturligtvis - mina favoritfilmer ;) Jag vet att nördfaktorn är vääldigt hög nu, men skit samma, haha. Om 2 år kommer den här plutten väga cirkus 60 kilo och då jämnas nördfaktorn ut en smula... ;) Men visst är han främst ett charmtroll än så länge. Det är dock underbart att se hur mycket han utvecklats på bara 1 vecka. Den initiala rädslan av att komma bort från sitt hem, sin mor och sin uppfödare, ändå till Stockholm, 35 mil bort, är redan på väg att bytas ut mot en rotad vaktinstinkt blandad med nyfikenhet och lekfullhet. Han charmar alla lika mycket som han inger respekt - redan nu *stolt* :) Och självklart bär han enbart på äkta tyska linjer! ;) Inga fula sönderavlade labrador/dobermann-liknande rottisar här inte :p
Jag må aldrig träffa mina drömmars kvinna, någonsin igen... men nu har jag iaf en vän som aldrig kommer svika mig, no matter what. I söndags fyllde du 4 månader... :)
När synden INTE straffar sig själv...
...så straffar den... dig?
Föreställ dig att du har en mycket nära vän av det motsatta könet. Ni har inte känt varandra så länge, men ni umgås mycket intensivt under de 6-7 veckor som gått sedan ni lärde känna varandra, eller rättare sagt möttes. Under denna intensiva tid så växer en djup vänskap fram blandat med en varm tillgivenhet. Föreställ dig också att du har varit singel i nästan 1 år och att du för första gången får ganska djupa känslor för någon igen - och denna någon är just denna vän. Du försöker ta det lugnt och ta allt som det kommer. Ibland går det två steg framåt och ibland ett steg bakåt. Men så plötsligt så anklagar samme vän dig för att ha stulit av henne/honom. Och då pratar vi inte heller en tidning, en film, en läsk eller något sådant trivialt, utan ganska mycket "fickpengar" - på flera tusen. Situationen är också sådan att ALLT pekar på DIG... Ingen annan har varit hemma hos henne under denna tid, men du VET självklart att DU är oskyldig. Er vänskap är nu över - för något du inte har gjort! Vad gör du då??? Jag bara undrar...
Kommentera gärna!
Föreställ dig att du har en mycket nära vän av det motsatta könet. Ni har inte känt varandra så länge, men ni umgås mycket intensivt under de 6-7 veckor som gått sedan ni lärde känna varandra, eller rättare sagt möttes. Under denna intensiva tid så växer en djup vänskap fram blandat med en varm tillgivenhet. Föreställ dig också att du har varit singel i nästan 1 år och att du för första gången får ganska djupa känslor för någon igen - och denna någon är just denna vän. Du försöker ta det lugnt och ta allt som det kommer. Ibland går det två steg framåt och ibland ett steg bakåt. Men så plötsligt så anklagar samme vän dig för att ha stulit av henne/honom. Och då pratar vi inte heller en tidning, en film, en läsk eller något sådant trivialt, utan ganska mycket "fickpengar" - på flera tusen. Situationen är också sådan att ALLT pekar på DIG... Ingen annan har varit hemma hos henne under denna tid, men du VET självklart att DU är oskyldig. Er vänskap är nu över - för något du inte har gjort! Vad gör du då??? Jag bara undrar...
Kommentera gärna!
Trendigt med transor?
Apropå ingenting...
Drog igång MSN idag på min nya laptop, och på den lilla nyhetsrutan så ser jag texten:
Drog igång MSN idag på min nya laptop, och på den lilla nyhetsrutan så ser jag texten:
"Hetaste killarna på EMA Här är grabbarna som gästade MTV European Music Awards"
Jag bara undrar... sedan när blev det "hett" att se ut som transvestit? När jag växte upp så dyrkade tjejer killar som Brad Pitt, Johnny Depp, Tom Cruise, Jason Priestly, Luke Perry och liknande skådisar eller band som New Kids on the Block, Take That, Five och allt vad fan de hette i "Mickey Mouse Club" som Pablo Fransisco (världens i min mening bästa Stand up Comedy artist) så klockrent benämner dem, haha. Men någonstan kunde man väl kanske ändå förstå flickornas fascination av de skyltdocksliknande snubbarna... men detta. Vad fn har hänt numera? Sedan när blev det manligt, och ännu mer obegripligt - attraktivt - att se ut som en kvinna??? Och en jvligt ung sådan med. Hyfsat motbjudande och obeskrivligt töntigt! Undrar om de små pojkarna i Tokio Hotel kommer vara stolta över sig själva senare i livet när de vuxit upp, fått skägg och hår på sn*ppen, och ser tillbaka på sin ungdom? Hahaa... wtf?
Oskyldigt dömd!
Det bästa med att bli sviken, ljugen för och lurad...
...gång på gång - är att man blir kall, hård och cynisk, och får lättare att göra en återstälning på sina känslor. För vad kan man annars göra när man tycker om någon som efter ett tag inte verkar kunna undvika att trampa på en - gång på gång! Man bestämmer saker som hon ändrar. Hon lovar saker som hon aldrig håller. Hon säger A och gör B. Hon beter sig som en söt ängel när man ses, och skickar sedan mycket sårande SMS som säger motsatsen. Sedan börjar det om igen... mjuk som bommul ena stunden och hård som sten den nästa. Hon definierar "dejting-schizofreni" med sitt sätt att spela flipperkula med mina känslor. Men framför allt, och detta gäller som sagt samtliga (100%) av alla tjejer jag haft känslor för i hela mitt liv: INGA tjejer, och jag menar INGA som jag träffar, kan hålla sig till (träffa) endast EN kille. De MÅSTE träffa flera samtidigt och jämföra oss som köttbitar i disken på ICA. Den som smakar bäst (för stunden?) får komma närmast. Men en stund senare så kan smaken ha ändrat sig och det som nyss var otänkbart är plötsligt dagens specialare. Och vad resulterar detta i? Ja jag säger bara återigen - jag tror på ordspråket "behandla andra som du vill bli behandlad själv", vilket som sagt gäller tvärs om också...
Man mår som en prins ena dagen när man ligger där i varandras armar, men nästa dag är hon som förbytt. Man tänker att hon ändrat sig, men en kort tid senare är man dagens rätt igen - bara för att därefter bli behandlad som gårdagens sopor återigen. Vad fan ska man tro då? Är alla så här? Jag har träffat ett antal i mitt liv, som snuddar på ett tresiffrigt belopp, och av de alla som jag själv tyckt om ur denna skara, så har samtliga följt detta destruktiva mönster. Kvinnor av idag kan inte låta bli att använda sina kroppar, sin charm och sin kvinnlighet att lura in män i deras "Venus fly trap" där de slår igen sina käftar och äter oss levande. Ibland önskar jag att jag hade fötts långt tidigare i historien då folk verkligen hade en annan syn på relationer. Idag är relationer en tillfällig förbindelse som kan upplösas och förnyas lika lätt som ett bankomatkort. Men jag vill inte göra fler uttag liksom. Och jag fattar inte varför man vuxit upp och hört så mkt om hur illa män behandlar kvinnor? Jag upplever det precis tvärtom. Behandla mig väl och jag kommer behandla dig ännu bättre. Svik mig och jag gör detsamma... Konstigare än så är det inte. Men varför måste det vara så? Varför måste jag ständigt vara flugan som fastnar i spindels nät? Varför är jag så korkad så jag alltid går på samma fälla? Jag vill vara bulldozern som mejar ned hela skogen istället... Kill all the spiders! Så... nu är jag arg. Det är skönt o va arg. Mycket skönare än att vara ledsen. Moooah!
Edit: just som detta inlägg var färdigskrivet... vad händer då? Damen i fråga ringer och: BESKYLLER MIG FÖR ATT HA STULIT PENGAR AV HENNE!!!! WTF??? Jävla galna kossa! Jag har fan inte ens stulit ett jävla tuggummi i hela mitt liv! Hur FAN kan du anklaga mig för att ha stulit av dig? Hur har du mage att påstå något sådant, efter allt jag sagt och gjort för dig, bara för en liten bit av din tillgivelse!? Vem var det som fixade jobbchans på Stockholmsmässan åt dig, så du kan gå på intervju den 11:e? Jag tyckte fan om dig din häxa - den första jag fallit för sedan mitt X lämnade mig förra julen, och det VET du. Vad finns det för logik i att dels stjäla från någon man tycker så mycket om, dels stjäla när man arbetar som Skyddsvakt och genomgått fyrtioelva tusen tester och godkännanden (med andra ord: varför skulle jag riskera mitt jobb?) och dels stjäla från någon man fortfarande träffar???
Du säger att du mist 4000 kronor ur ditt hem, och att det skett "under de senaste månaderna"? Jag har varit hos dig flera gånger under den senaste månaden. TROR DU VERKLIGEN ATT JAG FÖRST SKULLE STJÄLA O SEN VARA SÅ DUM ATT JAG FORTFARANDE HÄNGER HOS DIG I SÅDANA FALL??? Då hade jag väl tagit pengarna o dragit? Dessutom hade jag knappast visat dig vart jag bor osv, eller hur? Är det inte ganska IDIOTISKT att tro att jag är SÅ jävla pantad att jag inte skulle tro att du skulle upptäcka en sådan stöld i sådana fall? Om jag nu skulle ha sänkt mig till sådan samhällsklass-3-nivå att stjäla och dessutom stjäla från någon jag var på väg att bli kär i - din elaka jävel! Och hur fan VÅGAR du hota med att "ta upp detta med min chef"? Du borde skämmas - du har ju inget annat än indicier och dina egna sjuka slutsatser? Skärp dig för fan och TÄNK lite! Vem FAN är så dum så han eller hon riskerar sitt jobb och allt för 4000 fuckin spänn? Kom igen om det var 40 000 eller 400 000, men 4000? Vem riskerar allt för 4000? Det MÅSTE ju vara någon som träffat dig tillfälligt, eller som räknat med att inte komma dit igen. Det kan KNAPPAST vara någon som är hos dig ofta - dvs varken jag eller M. Rannsaka dig själv och vad du gjort de senaste månaderna till att börja med.
Dessutom har du kommit med den där skramlande byttan, som du pratar om, flera gånger den senaste tiden för att plocka mynt till P-automaten. BORDE DU DÅ INTE HA SETT ATT DET FATTADES PENGAR FÖR LÄNGE SEDAN??? Eller??? Hur kan du plötsligt NU påstå att det försvunnit pengar ur den, "någon gång under de senaste månaderna", om du senast för några dagar sedan plockat mynt ur den framför mina ögon?
Nej du "gumman" - du kan ta din inbillade anklagelser o köra upp dem. Sluta kn*lla dn chef istället, som du ändå bara pratar skit om, och styr upp ditt liv, istället för att börja anklaga människor utan bevis. Satan vad arg jag blir på dig... Först blir man lekt med, matad med lögner och spel för stunden och sedan DETTA??? Hur sjuk får man vara? Jag förstår att du är upprörd och lessen över dina pengar, men för det första: ha inte pengar lösa hemma för i helvete och för det andra, anklaga inte en människa för något så fult om du inte har konkreta bevis! Det är förbannat kränkande!!! Det räcker inte att hävda att "jag är den enda som varit hemma hos dig", för det tror jag inte en sekund på! Speciellt inte om vi pratar ett spann på flera månader! Du kommer skämmas som en hund när du upptäcker att du förlagt dem någon annan stans eller kanske bränt dem utan att minnas det! Du köpte ju en säng för 20 000 kr tex? Hur som helst: JAG HAR INTE TAGIT DINA JVLA PENGAR!!! Jag pysslar inte med sånt!
Men men, nu lär det ju inte vara så svårt att glömma dig iaf. Det är bara att rista ett till streck på väggen antar jag. Lycka till med chefen - ni blir säkert lyckliga tillsammans! Själv har jag tagit en ny lärdom - har man träffat djävulen i 100 skepnader, så är förmoligen den 101:a fortfarande samma sak... Adjö, och "tack" för den här tiden!
...gång på gång - är att man blir kall, hård och cynisk, och får lättare att göra en återstälning på sina känslor. För vad kan man annars göra när man tycker om någon som efter ett tag inte verkar kunna undvika att trampa på en - gång på gång! Man bestämmer saker som hon ändrar. Hon lovar saker som hon aldrig håller. Hon säger A och gör B. Hon beter sig som en söt ängel när man ses, och skickar sedan mycket sårande SMS som säger motsatsen. Sedan börjar det om igen... mjuk som bommul ena stunden och hård som sten den nästa. Hon definierar "dejting-schizofreni" med sitt sätt att spela flipperkula med mina känslor. Men framför allt, och detta gäller som sagt samtliga (100%) av alla tjejer jag haft känslor för i hela mitt liv: INGA tjejer, och jag menar INGA som jag träffar, kan hålla sig till (träffa) endast EN kille. De MÅSTE träffa flera samtidigt och jämföra oss som köttbitar i disken på ICA. Den som smakar bäst (för stunden?) får komma närmast. Men en stund senare så kan smaken ha ändrat sig och det som nyss var otänkbart är plötsligt dagens specialare. Och vad resulterar detta i? Ja jag säger bara återigen - jag tror på ordspråket "behandla andra som du vill bli behandlad själv", vilket som sagt gäller tvärs om också...
Man mår som en prins ena dagen när man ligger där i varandras armar, men nästa dag är hon som förbytt. Man tänker att hon ändrat sig, men en kort tid senare är man dagens rätt igen - bara för att därefter bli behandlad som gårdagens sopor återigen. Vad fan ska man tro då? Är alla så här? Jag har träffat ett antal i mitt liv, som snuddar på ett tresiffrigt belopp, och av de alla som jag själv tyckt om ur denna skara, så har samtliga följt detta destruktiva mönster. Kvinnor av idag kan inte låta bli att använda sina kroppar, sin charm och sin kvinnlighet att lura in män i deras "Venus fly trap" där de slår igen sina käftar och äter oss levande. Ibland önskar jag att jag hade fötts långt tidigare i historien då folk verkligen hade en annan syn på relationer. Idag är relationer en tillfällig förbindelse som kan upplösas och förnyas lika lätt som ett bankomatkort. Men jag vill inte göra fler uttag liksom. Och jag fattar inte varför man vuxit upp och hört så mkt om hur illa män behandlar kvinnor? Jag upplever det precis tvärtom. Behandla mig väl och jag kommer behandla dig ännu bättre. Svik mig och jag gör detsamma... Konstigare än så är det inte. Men varför måste det vara så? Varför måste jag ständigt vara flugan som fastnar i spindels nät? Varför är jag så korkad så jag alltid går på samma fälla? Jag vill vara bulldozern som mejar ned hela skogen istället... Kill all the spiders! Så... nu är jag arg. Det är skönt o va arg. Mycket skönare än att vara ledsen. Moooah!
Edit: just som detta inlägg var färdigskrivet... vad händer då? Damen i fråga ringer och: BESKYLLER MIG FÖR ATT HA STULIT PENGAR AV HENNE!!!! WTF??? Jävla galna kossa! Jag har fan inte ens stulit ett jävla tuggummi i hela mitt liv! Hur FAN kan du anklaga mig för att ha stulit av dig? Hur har du mage att påstå något sådant, efter allt jag sagt och gjort för dig, bara för en liten bit av din tillgivelse!? Vem var det som fixade jobbchans på Stockholmsmässan åt dig, så du kan gå på intervju den 11:e? Jag tyckte fan om dig din häxa - den första jag fallit för sedan mitt X lämnade mig förra julen, och det VET du. Vad finns det för logik i att dels stjäla från någon man tycker så mycket om, dels stjäla när man arbetar som Skyddsvakt och genomgått fyrtioelva tusen tester och godkännanden (med andra ord: varför skulle jag riskera mitt jobb?) och dels stjäla från någon man fortfarande träffar???
Du säger att du mist 4000 kronor ur ditt hem, och att det skett "under de senaste månaderna"? Jag har varit hos dig flera gånger under den senaste månaden. TROR DU VERKLIGEN ATT JAG FÖRST SKULLE STJÄLA O SEN VARA SÅ DUM ATT JAG FORTFARANDE HÄNGER HOS DIG I SÅDANA FALL??? Då hade jag väl tagit pengarna o dragit? Dessutom hade jag knappast visat dig vart jag bor osv, eller hur? Är det inte ganska IDIOTISKT att tro att jag är SÅ jävla pantad att jag inte skulle tro att du skulle upptäcka en sådan stöld i sådana fall? Om jag nu skulle ha sänkt mig till sådan samhällsklass-3-nivå att stjäla och dessutom stjäla från någon jag var på väg att bli kär i - din elaka jävel! Och hur fan VÅGAR du hota med att "ta upp detta med min chef"? Du borde skämmas - du har ju inget annat än indicier och dina egna sjuka slutsatser? Skärp dig för fan och TÄNK lite! Vem FAN är så dum så han eller hon riskerar sitt jobb och allt för 4000 fuckin spänn? Kom igen om det var 40 000 eller 400 000, men 4000? Vem riskerar allt för 4000? Det MÅSTE ju vara någon som träffat dig tillfälligt, eller som räknat med att inte komma dit igen. Det kan KNAPPAST vara någon som är hos dig ofta - dvs varken jag eller M. Rannsaka dig själv och vad du gjort de senaste månaderna till att börja med.
Dessutom har du kommit med den där skramlande byttan, som du pratar om, flera gånger den senaste tiden för att plocka mynt till P-automaten. BORDE DU DÅ INTE HA SETT ATT DET FATTADES PENGAR FÖR LÄNGE SEDAN??? Eller??? Hur kan du plötsligt NU påstå att det försvunnit pengar ur den, "någon gång under de senaste månaderna", om du senast för några dagar sedan plockat mynt ur den framför mina ögon?
Nej du "gumman" - du kan ta din inbillade anklagelser o köra upp dem. Sluta kn*lla dn chef istället, som du ändå bara pratar skit om, och styr upp ditt liv, istället för att börja anklaga människor utan bevis. Satan vad arg jag blir på dig... Först blir man lekt med, matad med lögner och spel för stunden och sedan DETTA??? Hur sjuk får man vara? Jag förstår att du är upprörd och lessen över dina pengar, men för det första: ha inte pengar lösa hemma för i helvete och för det andra, anklaga inte en människa för något så fult om du inte har konkreta bevis! Det är förbannat kränkande!!! Det räcker inte att hävda att "jag är den enda som varit hemma hos dig", för det tror jag inte en sekund på! Speciellt inte om vi pratar ett spann på flera månader! Du kommer skämmas som en hund när du upptäcker att du förlagt dem någon annan stans eller kanske bränt dem utan att minnas det! Du köpte ju en säng för 20 000 kr tex? Hur som helst: JAG HAR INTE TAGIT DINA JVLA PENGAR!!! Jag pysslar inte med sånt!
Men men, nu lär det ju inte vara så svårt att glömma dig iaf. Det är bara att rista ett till streck på väggen antar jag. Lycka till med chefen - ni blir säkert lyckliga tillsammans! Själv har jag tagit en ny lärdom - har man träffat djävulen i 100 skepnader, så är förmoligen den 101:a fortfarande samma sak... Adjö, och "tack" för den här tiden!
