Easy come, easy go...
Jag har kommit underfund med vad den STORA skillnaden är mellan mig och de tjejer jag har oturen att träffa, gång, på gång, på gång, på gång... De tycks så gott som alla ha mycket lätt för att få känslor och uttrycka dem, medan jag har svårt för att få känslor och visa dem. De har också extremt lätt för att glömma och gå vidare medan jag är precis tvärt om. Har jag väl öppnat mig för någon och låtit henne komma nära, så tar jag det som ett enormt svek när jag plötsligt bli lika betydelselös som jag var betydelsefull, alldeles precis innan. Jag förstår verkligen inte varför sååå många tjejer beter sig EXAKT likadant när de dumpar en. INGEN, jag menar INGEN, som jag tyckt om, tar sig ens ett FÖRSÖK att förklara varför de misshandlar mig emotionellt. Är inte det rent fantastiskt märkligt? Eller ÄR alla så förbannat jävla handikappade att INGEN fattar att det är sårande att först göra ALLT för att vinna någon och sedan vända denne ryggen TOTALT? Jag kan inte föreställa mig att det finns så särskilt många som haft såååå mycket oflyt som jag med det motsatta könet. Jag är som en fu*king jvla slagpåse för emotionellt missanpassade och känslomässigt störda tjejer... Sjuuukt trött på skiten! Om ni inte vill ha mig så ge FAN i mig från början då då? Wtf liksom!?
När jag frågar något i stil med "Varför gör du så här?", "Vad var din mening från början?", "Varför jagade du mig så hårt för att få mig, om du sedan ändå inte vill ha mig?", "Jag kan väl i alla fall få någon slags förklaring?"... Svaren är alltid - ALLTID - samma: "Meh, jag orkar inte!", "Jag pallar inte!", "Det är inte du, det är jag" (klassiker), "Jag kan inte vara ihop med någon", "Jag måste vara singel", "Jag är inte redo för ett förhållande", osv... men OFTAST är det kort och gott bara "Jag orkar inte!", som i jag orkar inte förklara för dig varför du är helt betydelselös för mig. På sin höjd får man ett "förlåt då", som i förlåt att jag inte lyssnade på dig när du sade att du ville ta det lugnt och förlåt för att jag gjorde ALLT för att förföra dig och vinna ditt hjärta och din kärlek, fast jag egentligen bara ville LEKA med dig. Men en sådan tydlig och ärlig förklaring får man inte, utan det summeras i ett "förlåt då"... på sin höjd! Och oftast bara "Jag orkar inte".
Okej okej, du ORKAR inte?... Men vad fan tror du JAG gör då? Orkar? Inte så särskilt mycket va!!! Varför är det precis som att det är ok för en tjej att behandla en kille hur faaan hon vill. Men så fort det är tvärtom - då är det precis som att man som kille ändå ska vara glad för man fick leka med en snygg tjej? JAG VILL INTE LEKA MER! Fatta det era jävla utnyttjande egocentriska emotionella missfoster och romantikmördare! Ni dödar all min tro på att äkta kärlek finns - gång på gång. Jag vill bara tycka om någon som tycker om mig tillbaka. Varför ska det vara så förbannat omöjligt? Varför får jag bara fysisk närhet och aldrig själslig, i alla fall inte som varar mer än en begränsad period! Varför kommer ALLTID mina relationer med ett fu*king jvla bäst före-datum???
Det senaste misstaget kanske eventuellt kan komma undan med förmildrande omständigheter, då hon enligt sig själv är diagnostiserad med ADHD. Så här säger vetenskapen bland annat om det:
Saker som kännetecknar de som tillhör den impulsiva gruppen är exempelvis att de extremt lätt agerar utan att tänka först och därmed sätter sig gång på gång i situationer de inte räknat med eller klarar av att reda ut. De reagerar direkt på vad de ser/hör och agerar på dessa impulser, utan eftertanke. De fattar ofta oöverlagda beslut, där konsekvenserna ofta sätter dem "på pottan". De lever enbart i nuet och är kortsiktiga och har sällan någon vidare målinriktning. De tar dagen bokstavligen som den kommer. Dessa personer har mycket svårt att tåla motgångar eller hinder på deras väg mot målet. Man stannar inte upp för att ta sig runt olika hinder på ett smidigt sätt, utan forcerar dem istället, vilket ofta gör att man hamnar i konflikt med andra människor. De tar sig inte tid, och har svårt att förstå, andra människors behov/känslor. Och därmed uppfattas dessa personer ofta som okänsliga, burdusa och klumpiga. I svårare fall uppfattas de även som elaka, egoistiska och känslokalla.
God damn... så fascinerande. Det är ju hon på PRICKEN! Frågan är bara varför alla med funktionshinder eller andra former av djupt emotionella störningar med totalt egocentrisk fokus tycks dras till just MIG!!!??? Har jag varit extremt elak i ett tidigare liv, så jag nu måste straffas genom att vara en disktrasa för alla som behöver någon att utnyttja. Om jag vore en materiell pryl istället för en människa så vet jag i alla fall vad jag hade varit - en jvla dildo! Men jag ska avslöja en hemlighet... detta kan komma som en chock... men en del män/killar har faktiskt känslor också. Konstant återkommande depression är inget någon hanterar med lätthet, och jag tycker jag förtjänar samma respekt som andra, oavsett kön. Men det tycker visst ingen annan. Hur fan ska man någonsin kunna hela sina själsliga ärr om andra bara sliter upp dem hela tiden. Bitches!
