Almost there...
Jaha, då var man nästan klar då... Själva grundarbetet med spackling och målning av tak och väggar, sätta lister och lägga nytt golv tog ca 2 veckor, helt på egen hand :) Men efterarbetet... omg, har tagit lika lång tid. Dvs att städa upp. Jvlar vad jag har kastat saker i sann Feng Shui-stil, heh. Nu återstår bara lite finlir som gardiner, kabeldragning, inkoppling av högtalare osv... Men skaplig transformering får man väl säga. So far so good. Mer bilder kommer när allt är klart inom kort. Måste ju dokumentera transformeringen totalt.
Synd bara att jag mår skit igen, i övrigt liksom. Depression går verkligen i tsunami-liknande vågor. Detta har varit ett bra sätt att skingra tankarna och försöka "glömma" saker. Men jag har insett att det komer aldrig gå fullt ut. Speciellt inte när man ser kniven som rev upp såren helt oförberett härom dagen. Fy fan, jag skakar än... S-tans demon. Hur kan man vara så ondskefull o förstöra så mycket för hela min familj när det hade krävts så lite för motsatsen. Jag är en vänlig och omtänksam människa och jag förtjänar inte detta, bara för jag blir arg när jag blir sårad! Men men... kvinnor är djävulens påhitt och jag gör bäst i att hålla mig ifrån dem alla. Åtminstone de som påstår sig "älska" mig - bah! Aja, nu har jag iaf ett 90% klart och nytt vardagsrum. Alltid ngt. Tjoho...
Stort tack till den söta Jennie-Lee för din hjälp med färgvalet till väggarna :')
Aaah...avatar!
Kan man vara kär i pixlar? Damn... jag har en crush på någon som inte ens finns, som är 4 meter lång, smurfblå och består 100% av datagrafik! Seriously... har äntligen kommit iväg och sett filmen som alla verkar ha sett numera, utom jag - Avatar, och det i 3D så klart. Sist jag såg 3D var med TV-Piraterna på... eh 70? 80-talet? Minns inte... men deras så kallade 3D var mest grymt suddiga bilder i en röd-grön röra (vad har jag hört det förut?) som krävde likfärgade "glasögon". Detta var en par tusen smulor bättre. Suverän bildkvalitet och ett sjukt djup i bilden. Måste erkänna att jag är mäkta imponerad då jag inte alls hade så höga förväntningar, varken på filmen eller tekniken. Men vilken upplevelse... wow! Tänk att en futuristisk sci-fi saga som skulle kunna liknas vid en slags Apocalypto möter Jurassic Park-blandning skulle bli så lyckad. Bra jobbat Cameron :)
Extreme Home Makeover
"The renovation starts here" som sagt, som Ty Pennington säger, med eller utan megafon. Just nu ser min fd biograf ut som en dinosaurie vrålat genom en 14 meter bred megafon, så vi skippar bilder på det... men, här är iaf en preview på vad som komma skall. Jag har lyckats komma över inte bara en superfräsch (dvs nyskick) italiensk soffgrupp av märket Futura (Mio), men också en uppsättning superfräscha Carpati-möbler. Carpati är i min mening världens i särklass ledande tillverkare av smakfulla möbler för oss som gillar gammal stil med mörklaserad ek, och hatar trendig vitt/svart/krom-ig sjukhusmiljö-stil *yuck*. Färg- och stilkombinationen här är precis min smak... och med allt jobb detta innebär så kan jag i alla fall för en tid nu förhoppningsvis skingra tankarna en smula från att ständigt bara tänka på alla bekymmer och tråkigheter kring föräldrar med krämpor, hjärtlösa egocentriska kvinnor och en anorexifierad bekantskapskrets :'p
Sista föreställningen...
...har just gått, i biograf BigScreen. Slutet är här för ett hembioprojekt, som gått till historien. Rummet har inte bara tjänat som en lekplats för en av Sveriges största cineaster, men också som arbetsplats för min fd firma och sajten BigScreen.se... heck, den har ju till och med varit med i Aftonbladet =p Men nu, sisodär 7 år senare får det räcka. Verksamheten är nedlagd, den sociala kretsen har krymt till minimum, hjärtat är permanent krossat och kvinnorna är mer eller mindre bannlysta från detta hem... så vad skall man då med 12 sittplatser i 25 m2 hembiograf till egentligen, när man lever mer eller mindre isolerad numera. Det har varit 7 stundtals mycket roliga år, men livet som "The 40 year old Virgin" måste ta slut, om jag någonsin ska kunna jobba på att skaffa mig ett normalt liv, finna en normal tjej och förhoppningsvis den sanna lyckan i livet. Dessutom så påminner rummet alldeles för mycket om kvinnan som jag spenderat mest tid med härinne - hon som jag nu kämpar så hårt med att försöka glömma. Materialismen får istället ta nya former med heminredning, färgval och möblemang - biograf BigScreen skall åter blir ett vardagsrum... Så, "the renovation starts here" som de säger. Ironiskt nog var det filmen 2012 som blev den sista filmen som visades i denna biograf, innan allt rivs ned. By this time tomorrow - this will look like a war zone =p
Farväl min vackra biograf. Du har tjänat mig väl :')
