Ensam är INTE stark!
Jvla klyscha... ensam är fan inte stark. Det är en slags styrka att klara av att lida och plågas ja, men jag skulle inte kalla det "att vara stark". Det handlar om att uthärda smärta, och ensamhet ÄR smärta, för själen. Jag klarar av det, men jag mår skit ändå. Människor är inte skapta att leva isolerade. Överallt, precis överallt ser jag lyckliga par, stora kompisgäng som umgås och glada sociala människor som skrattar och umgås. Hur kunde det bli så här för mig? Varför har jag hamnat i en situation som aldrig löser sig eller ens bättras. Jag har absolut inga som helst vänner kvar. Jag har en par kompisar på sin höjd och en del bekanta, men vänner - nope. Vänner för mig är sådana man kan spendera hur mycket tid som helst med och aldrig tröttna, man kan vara i samma rum utan att prata i flera minuter eller mer, utan att det känns konstigt eller krystat. Man kan dela problem och glädje, hemligheter och drömmar med varandra... ungefär som bitar av en relation. Vänskap är för mig någon man sällan kommer över och när man väl hittar det ska man vara JVLIGT rädd om det. Dessvärre har alla fd vänner försvunnit av olika anledningar och jag kan inte göra ett skit åt saken. Och ju äldre man blir desto svårare är det att hitta nya vänner... dessutom, en vän man känt i många år... hu lätt är det att "byta ut" denne mot någon annan man precis träffat?
Det är också ett lustigt fenomen att jag inte känner EN enda singel. I stort sett ALLA jag känner eller har känt, "har någon" numera. Dvs är gifta, sambos eller i alla fall ihop med någon. Fd vänner som kompisar som bekanta som nätvänner som grannar som ex. Känns som jag är den sista singeln kvar, från en svunnen tid :p Ändå har jag haft fler relationer än de flesta?... Märkligt. Det MÅSTE ju vara något FEL på mig, men VAD? Det enda livet verkligen har lärt mig om kvinnor och kärlek är att jag bara duger som sällskap i väntan på något bättre...
Chocken från i förrgår sitter kvar i mig likt en rostig spik och det gör så SJUKT ont när det går upp för en hur otroligt sårad man blivit, inte bara en gång, men tre gånger, av samma människa. Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv som jag gör nu, och de som känner mig kanske skulle ifrågasätta det med tanke på hur långt under jag varit flera gånger förut. Men för de som vet vad ångest är så är det nog lättare att förstå att för varje gång man blir sårad på mer eller mindre samma sätt, så blir såret större och större och läker långsammare och långsammare. Ingen tål hur mycket motgångar som helst, och den senaste var en för mycket. Mitt enda försvar är isolering, och det i sig gör också ont. Moment 22... Jag hade kommit så långt innan hon dök upp och gjorde mig svag igen. Hon som nu lever min dröm, med någon annan.
En hondjävuls liv och lustar...
< For you >
Någonstans tycker jag att du någon gång borde stanna upp och reflektera över vad du gör med människor, avsiktligt som oavsiktligt. Jag har inte en enda människa nära i mitt liv, utöver mina föräldrar... och det är faktiskt DITT fel! Jag gav upp de få jag hade för DIN skull. Och när mina föräldrar en gång är borta så har jag INGEN kvar i min omedelbara närhet. Gissa om jag hatar mig själv för allt du fick mig att tro... och chockerna tar aldrig slut. Vem är du egentligen? Är du djävulen?
Du såg ut att vara höggravid, iaf runt 6-7 mån!? Det innebär att du blev gravid i vintras, kring december kanske. Det i sin tur innebär att det var ungefär 1 mån innan det som du i november frågade om jag kunde tänka mig att följa med på bowling, bara jag kunde acceptera att du eventuellt var tillsammans med en tjej (!). Jag sa ja till det eftersom vår vänskap var viktigare än andra känslor för mig, varpå du sedan försvann/tystnade totalt... (?) I början på året meddelade du mig, som svar på ett sms, att ditt "liv har förändrats" och att vi "kanske inte borde ha mer kontakt", följt av ett kallt "ta väl hand om dig". Just like that... Då hade jag väntat i ca ett halvår på att få återvinna din vänskap som du hela tiden sköt upp med kommentarer som "det är så mycket nu", "jag räcker inte till" och som föregicks av "var inte ledsen om jag inte svarar på på sms och i tfn så snabbt", "det är kaos just nu". Du blandade också in meningar som "jag önskar jag inte fanns", "jag vill bara försvinna", "vill bara somna och aldrig mer vakna", osv. Du fick även med - iofs långt innan det - meningar som "tack för du är så förstående Chris, jag älskar dig", jo jag tackar jag. Allt detta gjorde att jag försökte ge dig respekt och TID att komma på fötter igen efter vad jag trodde var en jobbig livssituation med din bostad, din sons skola, vänner, män, osv så vi skulle kunna återuppta det som i MIN värld var den närmaste vänskap jag haft med en kvinna. Det var nog inte ömsesidigt förstår jag VERKLIGEN nu... Att ha pojkvän/kille/man är väl en sak, det förstod jag väl efter så lång tid, men att vara höggravid - fy fan, du kunde lika gärna PISSAT på mig där ute på gatan.
Du har ända sedan vi lärde känna varandra utmålad dig själv som ett offer. Ett offer för män som inte kan ge dig den kärlek och respekt du så djupt längtar efter. Du gav mig historier om hur elaka, själviska och avståndstagande dina män varit, hur de svikit dig, hur de åkt på semester utan dig, hur de gjort dig osäker, otrygg och oälskad. Hur de bara velat ha dig och inte din son, hur de gjort dig besviken, gång på gång och fått dig att tro att du inte duger mer till än att vara någons älskarinna, för det är den enda närhet du kan få behålla så länge du vill. Du kom in i mitt liv och MATADE mig med påståenden om hur sårbar du är, hur mycket kärlek du har att ge och hur jag var den som fick ditt liv att ljusna och fick dig att glömma ditt trista förflutna. Du pratade om hur du önskade att jag var far till ditt barn, hur du fantiserade om att bo med mig och framför allt om hur du så snabbt kom att älska mig! Jag förklarade för dig, utförligt och metodiskt, hur jag själv kravlat ur de djupaste mörker som mina fd förhållanden kastat över mig och hur jag behövde TID och FÖRSIKTIGHET innan jag vågade öppna mitt liv och mitt hjärta för någon igen. Trots det så knackade du på dörren till min själ, gång på gång, och lovade mig paradiset genom dina ljuva, mjuka ord och hur du fick mig att tänka på dig dygnet runt och känna mig tom när jag inte var med dig och din son. Du gav mig metodiskt och successivt en familj och jag svalde dina "jag älskar dig Chris", med hull och hår medan du svepte in mitt liv i ett tryggt skimmer av rosa fluffiga moln... ända tills du gick på middag med ett ex, jag blev arg, sur och ledsen, vi blev osams och dina känslor försvann lika lätt som de kom. Inga förklaringar, inga diskussioner, ingen respekt... du bara klippte banden med något kort "jag orkar inte tjafsa" som svar på min reaktion, varpå ovanstående förfall av den vänskap jag initialt mest av allt ville ha, hände.
Skillnaden mellan ditt sätt att älska och mitt är att när jag älskar någon så gör jag det på allvar, på riktigt och för alltid. De få jag har älskat kommer alltid ha en plats i mitt hjärta och mitt minne. När du älskar någon så kan det nog översättas till "JUST NU tycker jag det är skitkul att vara med dig", och det kan förändras och gå över lika lätt som en förkylning. För mig är kärlek ett tillstånd av själslig samhörighet och eufori när man är tillsammans och det tar TID att komma dit så vida man inte springer runt med ett hjärta öppet som en ladugårdsdörr. För dig kan det inte vara mer än ett tillfälligt sällskap av en temporärt trevlig känsla som vid minsta meningsskiljaktighet kan utbytas mot hat och avståndstagande. Och du undrar varför jag tyckte du hade lekt med mig, ljugit för mig och utnyttjat min svaghet för att få ett lättillgängligt sällskap medan du bodde 2-300 meter från mig. Hade du VERKLIGEN älskat mig, så hade du inte blivit gravid en månad efter du själv föreslagit att vi skulle umgås. Själv har jag levt isolerad i 1 år nu pga dig. Pga att jag inte vågar öppna mig för någon och jag jämför ALLA med dig. Jag hade inte RÅD att bli playad av dig då jag bar på så mycket ärr sedan tidigare och jag kommer ALDRIG fatta hur du kunde behandla mig så här. Hade du aldrig förfört mig och fått mig att öppna mitt hjärta för dig så kanske vi hade kunnat vara bästa vänner istället, och jag hade kunnat vara glad för din skull och gratulerat dig till det kommande barnet istället för att känna som du stulit min framtid, mina drömmar och mitt sista hopp att bilda en egen familj, genom att leva min dröm med en annan man efter allt du fick mig att tro.
Först krossade du mitt hjärta när du lät det första grälet döda vårt förhållande utan någon som helst diskussion. Sen svek du vår vänskap efter jag väntat på den i 6 månader. Slutligen bekräftar du hur självisk, empatilös och likgiltig du är för vilka känslor du väckt hos andra när du så snabbt bygger vidare på ditt eget liv att du kommer lallande höggravid i mina kvarter knappt 1 år efter du legat i min säng. Vem är du egentligen? Hur blir man som du? Jag hade ALDRIG gjort så här mot dig eller någon annan heller för den delen. Jag har vart med om mycket i mitt liv, speciellt när det gäller kvinnor, men detta var verkligen droppen... Du har tagit mitt självförtroende, mosat mitt sociala liv och förstört mina chanser att våga lita på en kvinna igen på MYCKET lång tid framöver. Tid som jag inte HAR!!! Och även om du skiter fullständigt i mig så kunde du i alla fall ha tänkt på mina gamla föräldrar. Jag var inte den enda som öppna min dörr för dig och din son, och du är inte den enda som är saknad av oss alla. Men jag förstår att i din värld är det bara HÄR och NU som gäller, och du bryr dig uppenbarligen inte om något annat än din egen lycka, med vem den än för tillfället delas med. Så gå o lev din dröm du - min dröm - med din familj, din son, ditt fd ex, ert kommande barn, er valp och er perfekta värld, så ska jag återigen börja plocka upp bitarna av ett liv som du krossat med din emotionella nyckfullhet. Antar det var det här du menade med "att ta konsekvenser för sitt handlande"? Tyvärr fick jag aldrig veta vad det handlandet var mer än att jag blev arg på ditt sätt att behandla vår sk kärlek.
Jag känner mig som en idiot som litade på dig. Tänka sig, jag hade kunnat göra vad som helst för dig, och detta blev tacken. Du är inte mänsklig och jag förbannar dagen du fick mig att tro att DU var den som alltid skulle finnas där. Du har gjort mig och min familj mer illa än jag trodde var psykiskt och fysiskt möjligt och att du tycker detta är rättvist och obekommande är rent fascinerande. Det enda "positiva" jag fått ut av detta är att jag nu är säker på att det inte finns någon Gud, att de flesta kvinnor som ser ut som du är egoistiska, manipulativa, falska, lögnaktiga, narcissistiska sociopater som inte bryr sig om något annat än sin egen lycka och där män bara blir leksaker, tillfälligt sällskap och brickor i deras empatilösa spel att uppnå den. Det måste vara UNDERBART skönt att vara som du! Tack, för ingenting...
Sauron - 2 år - MH klart! :)
Min lille plutt börjar bli stor... i fredags fyllde han hela 2 år, och lustigt nog så var det också samma dag vi gjorde hans MH-test (Mentaltest Hund). Jag hade nog förberett mig på att det skulle gå bra, men inte SÅ pass bra. Nu är man helt klart jättestolt :) Synd bara att man inte fick dela upplevelsen med hans "ex-matte"... men hon är ju en egocentrisk själlös demon utan känslor för andra än sig själv, så vad kan man göra...
Bedömningsskalan är grymt inkonsekvent då ibland 1 är bäst, ibland 5 och ibland 4 där 5 är för mycket eller överstyrt. Anyway, så här gick det:
MOMENT 1: Hälsar på publik och testledare...
-------------
KONTAKT - Hälsning
4 > Tar kontakt själv eller besvarar kontaktförsök.
KONTAKT - Samarbete
4 > Följer med villigt. Engagerar sig i testledaren.
KONTAKT - Hantering
4 > Accepterar. Svarar med kontaktbeteende.
LEK 1 - Leklust
4 > Startar snabbt, leker aktivt.
LEK 1 - Gripande
3 > Griper tveksamt eller med framtänderna.
LEK 1 - Dragkamp
4 > Griper direkt med hela munnen och drar emot tills testledaren släpper.
MOMENT 2: En hårig skinnbit (byte) dras i zickzack snabbt bort längs med en stig i skogen...
-------------
FÖRFÖLJANDE 1
4 > Startar med hög fart, målinriktad - bromsar in vid bytet.
GRIPANDE 1
2 > Griper inte, nosar på föremålet.
FÖRFÖLJANDE 2
3 > Startar eller springer långsamt. Kan öka farten. Fullföljer.
GRIPANDE 2
2 > Griper inte, nosar på föremålet. (Ja men va fn, han har ju redan kollat att det bara var en skinnbit? ;)
MOMENT 3: En sprallig figurant i kamouflage börjar prata, sjunga och smådansa ut ur skogen cirka 25 m bort...
-------------
AKTIVITET
3 > Är uppmärksam och i huvudsak lugn. Enstaka aktivitetshöjningar.
AVST. LEK - Intresse
3 > Intresserad, följer figuranten utan avbrott.
AVST. LEK - Hot/agg
1 > Visar inga hotbeteenden. (Hon var ju inte hotfull?) ;)
AVST. LEK - Nyfikenhet
2 > Går fram när figuranten är aktiv på linjen.
AVST. LEK - Leklust
5 > Griper direkt. Drar emot, släpper inte. (Tar med sig kampleksaken efter "vunnen kamp") ;)
AVST. LEK - Samarbete
2 > Blir aktiv men avbryter.
MOMENT 4: En overall flyger upp, spänd mellan två träd, likt en människa som hoppar fram...
-------------
ÖVERRASKN. - Rädsla
3 > Gör undanmanöver utan att vända bort blicken.
ÖVERRASKN. - Hot/agg
2 > Visar enstaka hotbeteenden. (Han ser ju att det inte är en människa?) ;)
ÖVERRASKN. - Nyfikenhet
3 > Går fram till overallen när föraren står bredvid.
ÖVERRASKN. - Kvarstående rädsla
1 > Ingen tempoförändring eller undanmanöver. (Varför vara rädd för en stillastående overall?) ;)
ÖVERRASKN. - Kvarstående intresse
2 > Stannar upp. Luktar eller tittar på overallen vid 1 tillfälle.
MOMENT 5: Går längs med en stig när det plötsligt ramlar metall och skrammel i en liten vagn bredvid...
-------------
LJUDKÄNSL. - Rädsla
2 > Hukar sig och stannar. (Självbevarelsedrift? Dvs sånt som rådjur på vägen inte har?) ;)
LJUDKÄNSL. - Nyfikenhet
5 > Går fram till skramlet utan hjälp.
LJUDKÄNSL. - Kvarstående rädsla
1 > Ingen tempoförändring eller undanmanöver.
LJUDKÄNSL. - Kvarstående intresse
2 > Stannar upp. Luktar eller tittar på skramlet vid 1 tillfälle.
MOMENT 6: Två figuranter i spökdräkt (vita lakan m svarta ögon) kommer långsamt ur skogen mot oss...
-------------
SPÖKEN - Hot/agg
4 > Visar flera hotbeteenden och någon attack.
SPÖKEN - Kontroll
5 > Kontroller och/eller handlar mot båda spökena under hela momentet.
SPÖKEN - Rädsla
2 > Uppehåller sig i huvudsak framför eller bredvid föraren. Någon avståndsreglering.
SPÖKEN - Nyfikenhet
2 > Går fram till fig. när föraren talar med fig. och lockar på hunden.
SPÖKEN - Kontakt
4 > Tar själv kontakt med figuranten.
MOMENT 7: Ny lek med testledaren, samma upplägg som i moment 1, fast med 2 skott ca 20 m bort...
-------------
LEK 2 - Leklust
4 > Startar snabbt, leker aktivt.
LEK 2 - Gripande
4 > Griper direkt med hela munnen.
SKOTT
1 > Visar ingen berördhet. Snabb kontroll och sedan helt oberörd.
*stolt husse* ='D
Härnäst kommer MT med KORNING och slutligen L-test och uppkörning med Securitas och Polisen =)
