Chris-hantering

...är en rätt kul komedi. Tror jag sett den 5-6 ggr nu (!), men har först ikväll efter ännu en gång på TV1000 kommit på varför! Omg! Den handlar ju för fn om MIG!!! Det måste vara därför jag alltid sitter som fängslad framför denna småfåniga, enkla, ytliga, översexuella och lite småäckliga historia!? En kille i 35års-åldern träffar den ena tjejen efter den andra och omger sig med sex och ytliga förbindelser, men ingen av dem han träffar är "den rätta". Vad som däremot händer är att samtliga av dessa tjejer alltid träffar en kille/man EFTER honom, och att de i regel stannar där, gifter sig och skaffar familj - det som Chuck innerst inne vill och drömmer om själv... men han har också paradoxalt nog mycket svårt att bli kär pga sitt "missbruk" i jakten på den rätta - Moment 22 kanske? Till slut träffar han dock tjejen som vänder upp och ned på hans värld, hon som får honom att inte kunna tänka på ngt annat eller ngn annan och som får honom att älska så djupt att han blir snudd på psykotisk av det. Men även här skiter det sig naturligtvis - känns ju igen...

De är ngt visst med att vältra sig i sin egen självömkan ibland, hah =p

...på bloggen. Ordlekar är ju kul =p
Förresten, eftersom en del frågar: "romulus" är helt enkelt namnet på den ena brodern av två (romulus & remus) som grundade staden Rom ca 700 år f.kr, enligt legenden vill säga. Varför använda det namnet? Kanske för att relatera till ett omåttligt historieintresse kanske? Doh! ;) Men... ordlekar är kul som sagt, och det nya namnet på bloggen känns mer relevant och passande med tanke på allt halvsyrligt innehåll ur mitt helsura liv... ;p

Tjing

...är något som fascinerar mig ENORMT, eftersom diagnosen stämmer så klockrent in på de flesta av de kvinnor/tjejer som jag varit oförsiktig nog att släppa innanför mina känslomurar. Jag har vart inne på detta förr, men det tål att upprepas och fördjupas. Få saker intresserar mig så mycket som mänskliga relationer, beteenden och eventuella psykologiska förklaringar till dessa. Samtliga av de listade diagnosparagraferna nedan är hämtade från seriösa källor och de stämmer alla in (mer eller mindre i alla fall) på antingen fröken I eller fröken A, eller både och - det vill säga de enda två som kommit mig nära sedan min ex-sambo flyttade för drygt 2 år sedan. Here we go, utan speciell ordning:

• Är ofta upptagen av fantasier om obegränsad framgång, makt, glans, skönhet eller den perfekta kärleken.

 

• Har en känsla av särskilt berättigande, d v s har orimliga förväntningar på särbehandling eller på att andra automatiskt ska svara upp till hans eller hennes förväntningar.

 

• Utnyttjar andra, d v s drar fördel av andra för att uppnå sina egna mål.

 

• Saknar empati: är märkbart obenägen att uppmärksamma eller identifiera sig med andras känslor och behov.

 

• Har mycket liten eller ingen som helst förståelse för andras känslor, medan andra förväntas förstå hans eller hennes känslor utan närmare förklaring.

 

• Är ofta avundsjuk på andra eller tror sig vara föremål för andras avund.

 

• Är ibland arrogant och högdragen i sitt beteende eller sina attityder.

 

• Förväntar sig att du automatiskt ska förstå vad han eller hon behöver och vill samt respektera detta utan ifrågasättande.

 

• Kan vara otrogen mot sin partner därför att han eller hon inte kan sluta fantisera om "perfekt" och "felfri" kärlek och sex. "Gräset är nog grönare på andra sidan".

 

• Har ständigt nya flirtar, romanser och förförelser p g a ovanstånde sökande efter "perfektion".

 

• Fiskar efter komplimanger, smicker och beröm.

 

• Omger sig med ja-sägare.

 

• Reagerar med vrede på kritik, ifrågasättande eller tillsägelser och kan få okontrollerbara vredesutbrott när du inte automatiskt förstått vad han eller hon vill eller förväntade sig av dig.

 

• Kan uppvisa stora känslostormar och omtanke, för att sedan plötsligt agera som du är betydelselös när du inte längre kan erbjuda det personen behöver eller när det inte längre är önskvärt.

 

• Säger elaka saker till dig och påstår sedan att det var på skoj.

 

• Förnekar: “Jag har aldrig sagt så”, “Jag har aldrig gjord det”, “Det har aldrig hänt”.

 

• Blir irriterad, arg eller rent av elak om du berättar att du är ledsen, trött, nedstämd och/eller inte orkar mer i något sammanhang.
  
  
  ...etc
  
  
  

Om en person inte uppfyller alla kriterier för narcissistisk personlighetsstörning, men har flera besvärande narcissistiska symptom, kallas det för att personen har narcissistiska drag. Människor med andra psykiatriska tillstånd kan t ex ha narcissistiska drag och människor som, av psykologer och läkare, betraktas som friska och fungerande kan ha narcissistiska drag som är mycket besvärande för den närmaste familjen.

Andra personlighetsstörningar som ofta medför narcissistiska drag är antisocial personlighetsstörning, histrionisk personlighetsstörning, och ibland även borderline-personlighetsstörning (emotionellt instabil personlighetsstörning). Vidare säger man att de flesta av de personer som uppfyller kriterierna för psykopati (som har vissa likheter med antisocial personlighetsstörning) även är patologiskt narcissistiska. I Sverige används psykopatibegreppet (psykopatidiagnosen) mest inom kriminalvården. Människor med bipolär sjukdom kan periodvis ha ett narcissistiskt beteende, men har inte narcissistisk personlighetsstörning enligt diagnoskriterierna.

Ja... fascinerande som sagt, att så många med dessa drag, eller rent av med en hel del av detta beteendemönster faktiskt verkar dras till mig, som flugor till skit Så det är väl så de ser mig - som skit, helt enkelt.

Man kan säga att: Women just love to hate me, and I hate to love them...

En hund som slickar på sig själv, har en tendens att låta som en 96-årig gubbe utan löständer som äter gröt... typ. Måste vara det sämsta med att ha hund, tror jag... *slafs slurp, slick, slafs, glufs* Det är sådana här livsavgörande saker man tänker på när man har ett liv som jag, minsann.

Återigen så har hon bevisat för mig att det är omöjligt att lita på henne, vad hon än säger eller målar upp för mjuk bild, innan hon flippar ur nästa gång - bara för hon är inkapabel att hantera kritik. Sen får man ju skylla sig själv också, eftersom man uppenbarligen är en så obotligt korkad romantiker att man faktiskt tror att det finns något gott i alla, någonstans därinne, även om ytan förefaller misstänkt kall, hård, kantig och vass...

Jag ville bara vara hennes vän, som jag velat med så många andra, men hon envisades med att se till att jag skulle vilja ha mer, trots att HON inte ville ha MIG. Hon ville bara se mig kräla för hennes fötter... som sällskap i brist på den player hon egentligen drömmer om naturligtvis.. precis som de flesta andra. Jag är ju bara en hållplats som jag brukar säga, oavsett om det bara gäller vänskap eller mer. Men Girl Power är en skoningslös makt som kvinnor i allmänhet alltid kommer ha över de flesta normala män. En snygg/vacker/sexig (etc) kvinna kommer alltid kunna påverka en svag och/eller mottaglig man, så vida han inte är gay, allvarligt relationsrubbad eller upptagen med någon han verkligen älskar. Efter sommaren som var, så var jag redo att vara en sådan man, men den kvinnan hade ju även hon en annan agenda, så även där åkte jag på ett stort kok stryk med psykisk och emotionell misshandel, även om den förvisso gravt överskuggar detta. Men ändå, paralleller måste ju ofrånkomligt dras. Och nej... det är inte synd om mig - det är bara så förbannat fascinerande att alla dessa vrak hittar just MIG.

Mina relationer med kvinnor är för det mesta som ett recept på en köttig gulasch-soppa med diverse ingredienser som en handfull ADHD, ett stänk borderline, en gnutta schizofreni och en tesked paranoia med komplex, toppat med en par rejäla kryddmått narcissism... låt koka upp i en sörja med feta lögner och KASTA SEN DEN SKÅLLHETA SKITEN I FEJSET PÅ DEN DÄR CHRIS!!! Han verkar förtjäna det! Suck...  

Men idiot som man är så tror man ju att folk kan ändra sig och i brist på annat så tog jag och fröken I upp kontakten igen. Och för en tid så verkade hon riktigt varm och go. Hon lovade mig dyrt och heligt att aldrig mer ta upp frågan om de försvunna pengarna... men hur länge höll det? Så fort hon vi hade något att vara oense om - i detta fall hennes återkommande nonchalans över sin klumpiga förmåga att hälla salt i gamla sår - så blev hennes oförmåga att argumentera till ett överhängande hat där jag återigen inte var vatten värd. Och plötsligt överskuggade alla hennes vanföreställningar den vänskap som vi faktiskt haft när hon varit mentalt stabil. Det tål ju att påpekas att när hon faktiskt hade alla tankar och känslor under kontroll och kunde bete sig normalt, så var hon faktiskt en underbar och nära vän och vi sågs nästan dagligen, tro det eller ej. Men förr eller senare så verkar "prinsessan på ärten" alltid komma fram tyvärr. Kanske är det hennes uppväxt... kanske är det hennes medelhavstemperamant... kanske är det.. äh, whatever.

Det konstiga är att det inte gör ont längre. Att bli sårad menar jag. Jag känner liksom... ingenting? Ja inte mer än ilska och besvikelse iaf.. men det är ju liksom inget nytt. Kanske är det just därför? Jag börjar vänja mig vid tanken på att spendera mitt liv ensam, för det är ju uppenbarligen något som gör att allt annat verkar uteslutet. Jag känner mig mest tom! Tom på ork, energi, drömmar och kärlek. Jag orkar helt enkelt inte engagera mig mer. Men jag ska väl inte klaga... jag är frisk, jag har ett hem, ordnad ekonomi, underbara föräldrar och mysiga husdjur. Jag önskar bara att jag hade haft en vän, som inte sviker mig och som uppskattar allt jag har att ge. Någon som inte inbillar sig en massa SKIT om mig som är både banalt, absurt, befängt och sjukt! Finns det ingen som inser att jag är en god människa och förtjänar att behandlas som en sådan? Jag vill bara bry mig om någon, som bryr sig om mig lika mycket tillbaka... Är det verkligen för mycket begärt?

Oh well... 2 veckor ledigt med start i morrn. Jag kan ju alltid umgås med... mig. Woho!

Jag råkar se ut från sovrumsfönstret natten till nyårsafton, när jag ser en liten man som lutar sig igenom en krossad ruta på min bil! Jag kastar på mig kläder, tar med hunden och batong o bojor från jobbet och springer ned från trappan. När porten öppnas så hör han inget och jag lyckas närma mig bilen medan jag triggar hunden att anfalla. Mannen ser mig genom bakluckan medan han just fått upp dörren och jag vrålar åt honom att stå stilla eller så släpper jag hunden som nu står på bakbenen, framlutad och skäller, redo att attackera. Den mörkhyade unga mannen ser både överrumplad och aggressiv ut, medan han mumlar något på förortssvenska. Jag är redan så förbannad att jag tar det som ett hot, så jag släpper hunden som flyger på mannens arm medan jag drar batongen och drämmer till honom rakt över huvudet. Mannen faller omkull mellan min bil och bilen bredvid, medan han dras omkring av hundens tuggande på hans arm. Jag slår mannen medvetslös, bojar honom med handbojora från jobbet, slänger in honom i baksätet bland det krossade glaset och kör iväg. 10 minuter senare är jag ute vid skogarna runt Glömsta, där jag jag drar ut honom, långt in i skogen. Här krossar jag hans knän, armbågar och axlar, samt slår ut alla hans tänder med en sten innan jag lämnar honom att förblöda och frysa ihjäl, bortglömd i Glömstas djupa skogar. Lär någon sakna honom? Knappast...

Sen vaknade jag, och var tillbaka i verkligheten, där jag naturligtvis aldrig skulle göra något sådant, men en fet jävla smäll över käften, eller två, hade jag gärna delat ut, om jag nu hade sett denna horunge som var inne i min bil och snodde min stereo och GPS natten till nyårsafton. Istället kom min granne kl 13 på nyårsafton och meddelade att jag hade en krossad ruta på bilen, och väl nere så var varken tjuv, eller stereo eller GPS kvar i bilen. Istället fick jag fira nyår med att åka och byta ruta bak, så nu ska man för andra gången köpa ny stereo bara för vi lever i ett samhälle där folk inte kan skilja på ditt och mitt. Jag älskar det nya Sverige! Yeah man...

Är det inte psykotiska, maniska, schizofrena, narcissistiska ADHD-tjejer med borderline så är det kräk som detta som fuckar upp mitt liv! Madda faggers!!! Gå  o dö i något jävla dike era äckliga förortspundare och ge FAN i andras egendom! Det aset ska vara glad att jag inte såg honom - det är jag.

Bah! Skön start på det nya året...