"Hon" - finns inte!
2010-10-10... Även om en del saker går min väg numera, så finns det en sak som aldrig gör det - kvinnor. Det har snart gått 3 år sedan min fd sambo lämnade mig för ett nytt liv... och det har gått drygt 1 år sedan jag förlorade den enda som någonsin kunnat mäta sig med henne. Över dessa två finns det bara EN till som jag kan säga att jag verkligen älskat så där gränslöst, och hon försvann ur mitt liv för fakking 13 år sedan. That's it - 3 st av XX st!!! Ingen lovande prognos för att finna "that special someone" igen liksom!? Men jag har också alltmer börjat förlika mig med tanken på att hon med H inte finns. Det finns tjejer i määängder och det är ALLDELES för lätt att låta attraktion förblinda en och förväxla fysisk dragningskraft med kärlek. Man TROR man är kär, men i efterhand inser man att det i första hand var attraktion. Det är först efteråt jag kan säga med säkerhet om jag verkligen älskat på riktigt - och det har jag, 3 ggr. Dessa tre kommer jag ALDRIG kunna glömma, hur mycket jag än vill eller försöker.
Saken är som sagt bara att min drömkvinna existerar helt enkelt inte. Den jag drömmer om kommer jag aldrig finna, eftersom jag redan funnit henne, och förlorat henne. Sannolikheten att finna samma gestalt i en annan person är ju obefintlig, så frågan är... ska man ge upp eller ska man "nöja sig" med något annat? Ska jag leva resten av mitt liv i ensamhet på grund av att jag inte kan finna ännu en kvinna som kan uppfylla så mycket i en och samma person? Eller ska jag spotta i nävarna, säga - skit samma - "det är bättre att ha älskat och förlorat än att inte ha älskat alls" och massa sånna rostiga klyschor och välja någon efter en mindre "kravlista"? Eller... what to do? Jag börjar RUTTNA på ensamheten, men samtidigt så... varenda gång jag försöker fylla luckor i mitt liv och plugga igen hål som andra gjort, så finner jag bara den ena saken efter den andra som tyder på att en relation är dödsdömd från början. Är det mig det är fel på då, eller dom? Eller är jag bara relationsinkompatibel? Eller är min drömkvinna en gestalt som är byggd på alltför mycket ouppnåeliga kriterier? Det kallas väl drömkvinna av den anledningen att det är just bara en dröm, och som alla vet så är drömmar inte synonymt med verklighet? Men tydligen inte, eftersom jag HAR träffat henne? Suck... Now what?
Varför skulle hon komma in i mitt liv och sätta ribban på en nivå som förmodligen ingen annan kommer kunna nå upp till? Hon som nu lekt klart med mig, laddat sina batterier och skaffat familj med någon annan? Varför duger jag bara som laddare, som rastplats och som leksak? Jag är fan en människa med känslor jag med och jag har fått ta nog med skit från labila, nyckfulla och narcissistiska tjejer länge nog nu. När är det MIN jvla tur att få vara lycklig och älskad, för alltid, och inte bara för stunden.
Idag är ingen bra dag...
