Val-borg
Valet att leva utan kärlek känns faktiskt ganska "bra"... kind of. Att medvetet välja bort just kärlek är onekligen ett idiotsäkert sätt att slippa risken att bli lurad, utnyttjad och sårad. Man kan ju inte bli bränd om man ger fan i elden så att säga och jag är nu tillbaka där jag var innan fröken T svepte med mig in i dimman och ned i djupet med sina vackra lögner och förföriska lockrop. Jag har funnit styrkan igen och jag behöver INGEN!!! I alla fall ingen speciell eller närstående och i ensamma stunder så finns det kvinnligt sällskap att tillgå, för det mesta, endast ett sms eller samtal bort. Självklart är det förbannat trist att man inte får ta del av samma livskvalitet, lycka och framtid som andra, men va fan... kärlek har ändå aldrig varit för mig. Sex ja, men kärlek... nej.
På sätt och vis är jag nästan "glad" att det senaste misstaget inte var på allvar, för hade hennes känslor varit äkta så hade det nog varit lika svårt att komma över henne som fröken A. Fröken T fick mig att "glömma" fröken A för en stund, men när det gick upp för mig att jag blivit lurad, lekt med och utnyttjad innan hon gick tillbaka till sin ex-pojkvän, så gick snart mina känslor mycket snabbt från kärlek och omtanke, till sorg, till hat, till ingenting i rasande fart, och nu är jag som sagt redan tillbaka där jag var innan. Förvisso innebär det att jag återgår till att emellanåt tänka på det fantastiska sällskapet jag hade med den underbara fröken A och hur obeskrivligt idiotisk jag var som inte öppnade mitt hjärta för henne tillräckligt snabbt - mitt livs största misstag. Men jag har också närmare 3 års erfarenhet och vana av den tillvaron, så det är inget nytt och inget som skrämmer mig, hur trist det än är. Jag sitter åtminstone säker i min känslomässiga borg, oavsett vilka eldar som rasar i mitt hjärta...
På sätt och vis är jag nästan "glad" att det senaste misstaget inte var på allvar, för hade hennes känslor varit äkta så hade det nog varit lika svårt att komma över henne som fröken A. Fröken T fick mig att "glömma" fröken A för en stund, men när det gick upp för mig att jag blivit lurad, lekt med och utnyttjad innan hon gick tillbaka till sin ex-pojkvän, så gick snart mina känslor mycket snabbt från kärlek och omtanke, till sorg, till hat, till ingenting i rasande fart, och nu är jag som sagt redan tillbaka där jag var innan. Förvisso innebär det att jag återgår till att emellanåt tänka på det fantastiska sällskapet jag hade med den underbara fröken A och hur obeskrivligt idiotisk jag var som inte öppnade mitt hjärta för henne tillräckligt snabbt - mitt livs största misstag. Men jag har också närmare 3 års erfarenhet och vana av den tillvaron, så det är inget nytt och inget som skrämmer mig, hur trist det än är. Jag sitter åtminstone säker i min känslomässiga borg, oavsett vilka eldar som rasar i mitt hjärta...
