Chris-hantering

Jag har alltid tyckt att tatueringar i de flesta fall sammankopplas med en speciell kategori av människor... Det är därför jag aldrig skaffat några själv, trots min odödliga förkärlek för konst, färg, form och bild som uttrycksmedel. Men... efter mer än 10-15 års funderingar så tänker jag - fuck it - vem bryr sig? Jag "känner" ju ändå ingen numera och om jag skaffa mig tatueringar som betyder något för mig så är det väl inget som skall hålla mig ifrån att göra det. Det finns intressen, övertygelser och erfarenheter som gör mycket bra motiv på ett personligt plan. "Livet förändras" som the offspring of Satan sade, så... ja, då får väl jag förändras också då.  Det är dags att försöka sluta fundera så mycket på allt, och istället agera... medan man lever.