Måsdjävlar?
Ibland säger man, ska man skratta eller gråta? Denna gång får man nog erkänna att det är så pass tragikomiskt så man bara kan skratta, även om livet i övrigt inte är värt mer än en påse koskit...
Härom dagen, på väg hem från hundgården, blev jag och Sauron bokstavligen attackerade av tokgalna skrattmåsar (ja de med svart skalle (nej, inte svartskalle)). Först trodde jag det var en slump att man plötsligt hörde ett "iiiiiiiIIIIIIIAAAAAHHHHHhhhhhh...." och kände en vindpust, typ 3 meter över skallen (!). Men det blev ganska snart klart att denna mås gjorde inte bara ett försök, utan 7-8 att attackera oss, likt japanska Zero-plan i Pearl Harbor! Störtdykning efter störtdykning, längs med hela promenadstråket, medan jag stannade upp i någon slags "ja men komandå"-pose? Sen kom jag på att de har ju bombluckor också, och när en mindre "fat boy" träffade 1 meter bredvid oss, så bestämde jag mig för att jag inte ville ha en dalmatiner-lookalike till rottweiler, så vi flydde in in tunneln och kom ut, måsfria på andra sidan... Märkligt, wouldn't you say? =/
Inte ens måsdjävlarna tycker om mig!?
Kommentarer
Trackback
