Chris-hantering

När man inte finner styrka i något annat, så kan man finna styrka i hat. Jag har kommit underfund med att jag känner hat mot ganska mycket egentligen, även om det kan graderas efter en skala där ordet hat kanske är lite väl starkt ibland iofs, men ändå... jag är nog en jvligt bitter typ =/

Men hat har en märklig förmåga att bygga styrka och motståndskraft. Undrar varför det är så? När man är lycklig och går runt på klyschans "rosa moln" så har man en annan sorts styrka. Men den är tillfällig och varar ju bara så länge lyckan varar. Styrkan som kommer genom hatet verkar vara mer långsiktig och djupt rotad.

Om jag dessutom vore en ond människa, så skulle jag använda mitt hat till bränsle för mitt lika starka hämdbegär - på alla som förtjänat det. Oavsett om det gäller Hondjävulen som krossa mitt liv och mina drömmar med det största svek jag upplevt, eller om vi vandrar ända ned på hierarkiskalan till så låga kräk som föregående inlägg behandlade. Men eftersom jag är så ofrivilligt "god" (bläurkh) och självuppoffrande för det mesta trots allt, så stannar det där. Ändå lyckas även jag såra folk och göra grova fel som man ångrar djupt... Undrar om det är det som kallas att vara mänsklig? Ibland önskar jag att jag kunde leva utan känslor över huvud taget, och vara så där underbart känslobefriad som vissa människor är som kan gå över lik för sin egen vinning...

Nä, nu ska jag gå o hata lite mer... Hatred is my friend!