Working Class Hero

Gå upp 05 på morgonen... sätta sig i en kall bil... åka 2,5 mil till ett objekt utanför Tumba, för att bevaka hela dagen och komma hem 20 på kvällen. Wow, tänka sig att man skulle hamna här - igen. Eller ja, inte på objektet, men på Securitas. Det var mycket i mitt liv som förändrades efter att alla mina drömmar raserades för snart 1 år sedan, och att sitta här 12 timmar om dagen ger en hel del tid för eftertanke. Men men, det är bara att kämpa på. Livet går vidare och nu har man i alla fall en stabil ekonomi och sysselsättning, annat än att bara sitta hemma och arbeta med mina sajter. Ett stort tack till Ivana också, som alltid försöker hålla mitt humör uppe, och till Helena för att du är så mänsklig. Ibland hjälper det verkligen att dela tid med någon som förstår och vet att livet inte alltid är en dans på rosor :')

Nu är man i alla fall ledig i 2 dygn innan man skall vara på plats igen... *laddar batterierna*

Så här säger för övrigt Securitas om min tjänst, eftersom "alla" frågar vad det är jag gör egentligen:
Securitas skyddsvakter bevakar verksamheter som är av särskild samhällelig vikt med stor fara för exempelvis terrorism, spionage eller sabotage. Ett sabotage mot till exempel ett kärnkraftverk skulle kunna få förödande konsekvenser för stora delar av samhället. På just den typen av verksamheter - och andra som kräver högsta möjliga säkerhet - kan länsstyrelsen förordna om civila skyddsvakter. På motsvarande sätt kan försvarsområdesbefälhavaren utse civila skyddsvakter för militära skyddsobjekt. Securitas har lång erfarenhet av denna typ av bevakning och utför uppdrag på flera säkerhetsmässigt mycket kvalificerade skyddsobjekt. Här är också hög servicekänsla och representativ attityd en självklarhet. Securitas totala resurser innebär att tjänsten snabbt kan förstärkas vid t ex förhöjd hotbild.


Yeah! Lite stolt måste man ju ändå vara att man fått detta förtroende 


 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0