Chris-hantering

Det ska vara ett ord tycker jag! :p
Tror jag varit inne på detta förut, men det tål att upprepas, så shit the same liksom.
Är inte kärlek bra konstigt egentligen? Först är man främlingar som möts. Sen blir man vänner, och plötsligt är man oskiljaktiga som två delar av en helhet och kan knappt andas utan varandra. Sen blir man ovänner, och därefter är man... främlingar igen, och i värsta fall fiender? Kärlekens kretslopp? Och det verkar som att vill man bilda en familj, så får man helt enkelt passa på just där i mitten. Ja alltså just där efter att relationen har fördjupats, och innan den spricker. För spricker gör det ju alltid, förr eller senare. I regel har det spruckit förr mer än senare för mig. Men slutet kommer alltid... just förr eller senare.

Så vad är egentligen vitsen med att gå in i en relation? Mår ju ganska bra idag faktiskt, fast jag inte har någon relation på det djupare planet. Är egentligen väldigt ensam rent krasst sett, men jag vet också att det är helt mitt eget fel, för jag orkar helt enkelt inte lufta luren o ringa mina vänner. Jag bara jobbar... och dagarna bara går och blir till veckor och månader. Ekorrhjulet spinner. Men ensam är ju stark, så... det är lugnt. Dessutom är jag ju helle ensam än "kompromissumgås" som jag brukar säga. Ska det va, så ska det va ordentligt. Men i ärlighetens namn tror jag inte att jag någonsin kommer att hitta någon partner som det håller med, som det blir något riktigt och äkta med, som man verkligen kan spendera resten av sina dagar med. Det är nog bara inte mitt öde helt enkelt. Jag är nog inte kvinnokompatibel... Ironiskt att jag skall äga 50% av en dejtingsajt... och 100% av en splitter ny dubbelsäng, haha.

Men ja, hur många jag än träffar, så blir det aldrig... rätt. Antingen så är hon notoriskt otrogen, eller så är hon psykiskt sjuk, eller så har hon en livssituation som inte passar med min, eller så... BAH! I'm SICK of it :p Det kanske är så enkelt att det är mig det är fel på - bara. Någon sade: "Hon var det bästa som hänt mig - men var jag det bästa som hänt henne?". Tål att  tänkas på... both ways. Kälek är ju som magneter. Det gäller att hålla rätt ända mot varandra.

Nu ska jag va dutti o stäääda! ;p