Chris-hantering

När någon som förefaller vara lika ensam och tampas med snarlika demoner som jag själv, faktiskt föredrar att vara just ensam framför att umgås med mig, så torde ju det vara en ganska klar signal om att jag kanske borde försöka lära mig öppna mitt hjärta för en bredare spektrum av människor. Men jag tycks aldrig komma ur den nedåtgående spiralen att konstant skjuta den ständigt krympande skaran av kontakter ifrån mig och istället (vid ett försvinnande litet antal tillfällen) fastna lite för mycket för de som egentligen inte behöver mig.