Knappen!
Somliga har den - andra har den inte. Knappen... Känslor är för mig inget som man aktiverar och stänger av, som en makin. De kan inte tvingas fram, lika lite som de kan tvingas bort. De kommer när de kommer och de är där tills de försvinner. Det tar TID att få dem och det tar ÄNNU mer tid att bli av med dem. Det går inte att påverka, hur mycket jag än försöker. Ändå är det så många som har den - knappen - som just aktiverar och stänger av, när helst det passar sig bäst? Jag önskar jag inte hade det så sjukt jvla svårt att tycka om och lita på en kvinna, och så vansinnigt svårt att få känslor av den djupa allvarliga sorten som sträcker sig ovan bältet, and beyond. Och när det väl händer, så är det ju för sent att backa. Det är som en resa... när man väl kommit fram, så är man ju redan där liksom, hur mycket man än skriker "jag vill tillbaaaka"?
Men jag önskar verkligen att jag hade knappen... Knappen rular. Ge mig knappen!
I wanna push it!
Kommentarer
Trackback
