Chris-hantering

De hade säkert en romantisk kväll/natt tillsammans igår... suck! Kvinnor är otroliga med sina erövringståg som rasar fram genom ett landskap av kåta män som inget annat vill än att kliva på i nästa station. Jag gav henne månader av respekt, ömhet och kärlek men kastades ändå av i farten med ett ynka "Förlåt". Men inser nu i alla fall att det enda hon förmodligen varit ute efter ifrån början är min hund, som också var orsaken att hon "fann" mig. Ironiskt nog är hon nu också orsaken till att jag på ett eller annat sätt tvingas förlora honom. Hon fick mig att lita på henne och att hon alltid skulle finnas där vid min sida som min bästa vän och partner i livet. (Jag vet, jag är en naiv dåre!). Det var pga henne som jag tog denna tjänst och backar jag ur nu efter den redan börjat, så kommer jag få sparken. Nu när hon lekt färdigt med mig och redan skaffat en ny kille så står jag där utan hundvakt och utan en trygg framtid för min hund. Antingen ska jag omplacera honom, där han tvingas leva utan vare sig husse eller matte som han älskar och är van/trygg med, och under resten av hans liv tvingas jag undra hur han mår och hur han har det. Eller så ska jag överväga att låta honom somna in... allt för att någon inte kunde hålla sina löften när det hade varit så enkelt att aldrig börja med lögnerna ifrån början över huvud taget. Hon hade lika gärna kunnat säga att hon bara var intresserad av att vara hans dagmatte och inget annat. Det var trots allt det jag frågade första gången vi möttes och jag såg hur god hand hon hade med honom. Men av någon anledning så ville hon leka med mina känslor i 3 månader innan verkligheten blev för uppenbar. Suck, vilket jävla hundliv man lever... Vill inte skiljas från min bebis, men vad fn ska jag göra? Jag kan ju inte ha henne här när jag vet att hon är hans numera och att risken finns hon tar hit honom när jag är på jobbet. Vill inte veta vad som kan hända i min säng *spy*. Är så förbannat trött på att få mitt liv förstört av kvinnors lögner, leva med konstant ångest och känsla av att vara fel, misslyckad och inte räcka till. Och denna gång drabbar det även min älskade hund... Vad kan jag säga lilla gubben, mamma ville inte längre vara med oss.


Lilla "Sajon" - när han var 1½ mån gammal. Vad ska det bli av dig gubben? :'/