Bakom masken...

Då var man hemma igen efter kvällens äventyr. Tur det finns några enstaka människor som i alla fall kan bjuda på sällskap och omtanke ibland och vara trevliga när andra inte kan det. Tack, det var skönt att skingra tankarna och slippa vara ensam med sina jobbiga funderingar hela kvällen. Det är bara så absurt att det ENDA jag begärde av henne var att hon skulle sluta ljuga, lura mig och svika sina löften. Hade hon gjort det så hade det inte funnits något att bråka om, men det var tydligen för mycket begärt och efter varje tid av närhet och kärlek så sviker hon mig igen och igen och igen, som om det vore en obotlig sjukdom hon inte kan bli frisk från. Allt medan hon ALLTID ställer upp för sina manliga "vänner" som ringer och SMSar 20 ggr om dagen... Men bakom den vackra masken döljer sig ofast en djävul. Jag är bara tillräckligt idiotisk att gå på vackra ord och löften, så jag får väl skylla mig själv. "Du är min framtid, tveka aldrig på det. Hur mkt vi än bråkar. Älskar dig!" blev ganska snabbt till "Dra åt helvete! Lämna mig ifred!". Är inte kärleken underbar... Fy fan. Är så förbannat trött på att bli STRAFFAD för mina känslor! Önskar så innerligt att jag också var hjärtlös, egoistisk och känslokall och att jag sket fullständigt i de jag påstått mig älska. Imorrn är det julafton igen, där man ska vara go och glad... *spy*


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0