Kärleksbevis?
Sorgen är enorm, men förnuftet växer också sig allt starkare... kanske är det därför jag sitter här och skriver av mig istället för att kn*lla av mig, som hon. Har nyligen fått veta lite mer om fröken falsk och hennes nya kärlek, vem han är och varit som person. Jag är inte förvånad att hon valt honom, alls. De är från samma destruktiva värld och hur jag ens kunde inbilla mig att hon faktiskt ville vara en del av min "ospännande" trygga tråkiga värld utan alla äventyr och fester är ofattbart naivt. En gång en XXX alltid en XXX och hon kommer alltid dras till killar/män som är som honom och utnyttja de som är som mig... En sak är iaf säker, ingen kan ljuga som hon. Åtminstone inte så sanslöst ofta och intensivt. Jag har själv varit med när hon ljugit för familj och vänner, även om det varit "vita" lögner och bagateller. Men det märks ändå tydligt hur enkelt och naturligt det är för henne att ljuga. Det är som om hela hennes liv kretsar kring att ständigt skapa sin egen modifierade verklighet oavsett hur mycket av den som är baserad på lögner, som om den enklaste vägen ur alla obekväma eller pressade situationer alltid vore att dra en lögn. Men som sagt, jag är en tragisk patetisk drömmare och obotlig romantiker så några mjuka blickar, varma ord och ömma kyssar senare så låter jag mig luras av samma falskspel igen. Låt oss se på vidden av min egen dumhet, för vem i sina sinnes fulla bruk skulle gå omkring i tron att man är älskad om man blivit behandlad på detta sätt. Låt oss kalla detta en "reminder" som jag kan se tillbaka på under alla de stunder jag kämper emot separationsångesten, sorgen och saknaden...
* Hon svek OFTA löften. I regel när det handlade om att ses en speciell dag eller tid då hon kunde försvinna spårlöst, för att sedan dyka upp med alla möjliga historier om varför hon försvann.
* Hon är vän med och träffar ibland sina ex, trots att hon beskrivit dem som våldsamma omogna idioter som utnyttjat henne både fysiskt och psykiskt. Och när dessa möten skett har fler fall av misshandel inträffat, men bryter hon med dem? Nej!
* Hon har vänner som är min direkta motsats; kriminella och våldsamma män med drogproblem som står utanför samhällets normer och regler. Många av dem har också siktet inställt på henne, oavsett grad av seriositet. Hon menade att det är deras problem om de vill ha henne eftersom hon inte vill ha dem. Att de ringer och SMSar 25 ggr om dagen verkade inte besvära henne.
* Hennes mobiltelefon piper i stort sett var 5:e minut, dygnet runt, och varenda gång hon var med mig så svarade hon oavbrutet på samtal och SMS. Men när hon var med andra så svarade hon nästan aldrig när jag sökte henne. Jag minns många långa promenader där våra samtal ofta fick pausas pga allt blippande.
* Hon vägrade låta mig träffa hennes familj. Varken mor, bror eller styvfar. Att ringa dit var förbjudet. Hon var inte heller särskilt intresserad av att umgås med mina föräldrar.
* Hon dolde mig från omvärlden, både för sina vänner och alla kontakter online. Jag fick ofta stämma träff med henne där ingen kunde se oss och undvika att promenera tillsammans där hennes vänner kunde befinna sig. För de ytterst få som visste att jag existerade så var jag bara en vän.
* Dessa fåtal vänner som kände till mig, föraktar mig. Delvis för jag är en "vakt", dvs lika illa som polis. Men säkerligen också delvis för hon snackat skit om mig, när hon varit irriterad och arg på mina klagomål och misstankar om det ena och det andra.
* Hon kallade ibland en del av sina vänner för "nötter, idioter, falska" osv, när hon pratade om dem med mig. Ändå umgicks hon oftast mer med dem än med mig.
* Hon berättade gärna om sina studier och ville gärna ha min hjälp med att plugga inför skrivningar etc, men hon visade inget som helst intresse för mitt jobb och vad jag gjorde om dagarna.
* Hon hindrade inte sin väninna från rota runt i min dator och snoka bland privata mappar med bilder och dokument och deltog antagligen aktivt, både i dator och i lådor och drog sina egna slutsatser av vad de fann.
* På 3 månader sov hon över 3 gånger. Hur mycket klockan än var så ville hon av olika skäl alltid åka hem för att sova och det fanns en uppsjö med orsaker som lades fram som förklaringar.
* Kramar, pussar, kyssar och annan intimitet skedde alltid på hennes villkor, inte mina.
* Hon "tjatade" ofta om att jag skulle börja arbeta heltid igen, så hon kunde ta hand om min hund på egen hand om dagarna. Detta erbjudande var också orsaken till att jag sökte tjänsten. När jag sedan började så var hon här hemma större delen av dagarna med min hund, men utöver ett undantag så var hon alltid borta när jag kom hem. Hon var till och med borta just exakt den dagen hon lovat att vara här strax innan julafton, vilket blev sista gången jag accepterade hennes svek. Bortförklaringen var att hon ville överraska mig med en present (yeah right).
* Hon sade ofta att hon skulle gå under och krossas om jag försvann, att hon skulle göra vad som helst om jag bara var en del av hennes liv. Hon sade att jag inte skulle tvivla på henne, att hon visste om att hon kunde bete sig illa men att det aldrig var med mening. Hon kallade mig sin framtid. Men när dagen kom då vi skildes åt, så visade hon inte en min. Hon rörde inte en fena och fällde inte en enda tår. Det enda hon verkade bry sig om på slutet, var just min hund.
* Det största beviset om hennes lögner måste ändå vara att varje gång hon svek mig och jag blev besviken ledsen och arg, så svarade hon direkt med sanslösa aggressioner, utskällningar och hat. Sällan med ursäkter.
* Varje gång hon gjorde mig svartsjuk så sade hon att det var otroligt jobbigt att jag inte litade på henne och att jag "alltid ska tro saker", dvs misstänka henne för otrohet. Men 3 dagar efter hon var min (vilket hon uppenbarligen eg aldrig var) så blev hon ändå någon annans...
Listan kan göras längre, men för att inte skämma ut mig själv för mycket, så får det räcka...
Vem som helst kan säga "Jag älskar dig", men det är i en persons handlingar som kärleken syns på allvar. Varför skulle det annars kallas just kärleksbevis. Min enda tröst är att det lär vara tekniskt omöjligt att ha sådan otur att man någonsin springer på en ännu mer falsk kvinna. För en vecka sedan hade jag både jobb, kärlek och hund. Snart finns ingenting kvar, pga henne. Men, jag måste ändå erkänna att det är jobbigt att hata någon man älskat.
* Hon svek OFTA löften. I regel när det handlade om att ses en speciell dag eller tid då hon kunde försvinna spårlöst, för att sedan dyka upp med alla möjliga historier om varför hon försvann.
* Hon är vän med och träffar ibland sina ex, trots att hon beskrivit dem som våldsamma omogna idioter som utnyttjat henne både fysiskt och psykiskt. Och när dessa möten skett har fler fall av misshandel inträffat, men bryter hon med dem? Nej!
* Hon har vänner som är min direkta motsats; kriminella och våldsamma män med drogproblem som står utanför samhällets normer och regler. Många av dem har också siktet inställt på henne, oavsett grad av seriositet. Hon menade att det är deras problem om de vill ha henne eftersom hon inte vill ha dem. Att de ringer och SMSar 25 ggr om dagen verkade inte besvära henne.
* Hennes mobiltelefon piper i stort sett var 5:e minut, dygnet runt, och varenda gång hon var med mig så svarade hon oavbrutet på samtal och SMS. Men när hon var med andra så svarade hon nästan aldrig när jag sökte henne. Jag minns många långa promenader där våra samtal ofta fick pausas pga allt blippande.
* Hon vägrade låta mig träffa hennes familj. Varken mor, bror eller styvfar. Att ringa dit var förbjudet. Hon var inte heller särskilt intresserad av att umgås med mina föräldrar.
* Hon dolde mig från omvärlden, både för sina vänner och alla kontakter online. Jag fick ofta stämma träff med henne där ingen kunde se oss och undvika att promenera tillsammans där hennes vänner kunde befinna sig. För de ytterst få som visste att jag existerade så var jag bara en vän.
* Dessa fåtal vänner som kände till mig, föraktar mig. Delvis för jag är en "vakt", dvs lika illa som polis. Men säkerligen också delvis för hon snackat skit om mig, när hon varit irriterad och arg på mina klagomål och misstankar om det ena och det andra.
* Hon kallade ibland en del av sina vänner för "nötter, idioter, falska" osv, när hon pratade om dem med mig. Ändå umgicks hon oftast mer med dem än med mig.
* Hon berättade gärna om sina studier och ville gärna ha min hjälp med att plugga inför skrivningar etc, men hon visade inget som helst intresse för mitt jobb och vad jag gjorde om dagarna.
* Hon hindrade inte sin väninna från rota runt i min dator och snoka bland privata mappar med bilder och dokument och deltog antagligen aktivt, både i dator och i lådor och drog sina egna slutsatser av vad de fann.
* På 3 månader sov hon över 3 gånger. Hur mycket klockan än var så ville hon av olika skäl alltid åka hem för att sova och det fanns en uppsjö med orsaker som lades fram som förklaringar.
* Kramar, pussar, kyssar och annan intimitet skedde alltid på hennes villkor, inte mina.
* Hon "tjatade" ofta om att jag skulle börja arbeta heltid igen, så hon kunde ta hand om min hund på egen hand om dagarna. Detta erbjudande var också orsaken till att jag sökte tjänsten. När jag sedan började så var hon här hemma större delen av dagarna med min hund, men utöver ett undantag så var hon alltid borta när jag kom hem. Hon var till och med borta just exakt den dagen hon lovat att vara här strax innan julafton, vilket blev sista gången jag accepterade hennes svek. Bortförklaringen var att hon ville överraska mig med en present (yeah right).
* Hon sade ofta att hon skulle gå under och krossas om jag försvann, att hon skulle göra vad som helst om jag bara var en del av hennes liv. Hon sade att jag inte skulle tvivla på henne, att hon visste om att hon kunde bete sig illa men att det aldrig var med mening. Hon kallade mig sin framtid. Men när dagen kom då vi skildes åt, så visade hon inte en min. Hon rörde inte en fena och fällde inte en enda tår. Det enda hon verkade bry sig om på slutet, var just min hund.
* Det största beviset om hennes lögner måste ändå vara att varje gång hon svek mig och jag blev besviken ledsen och arg, så svarade hon direkt med sanslösa aggressioner, utskällningar och hat. Sällan med ursäkter.
* Varje gång hon gjorde mig svartsjuk så sade hon att det var otroligt jobbigt att jag inte litade på henne och att jag "alltid ska tro saker", dvs misstänka henne för otrohet. Men 3 dagar efter hon var min (vilket hon uppenbarligen eg aldrig var) så blev hon ändå någon annans...
Listan kan göras längre, men för att inte skämma ut mig själv för mycket, så får det räcka...
Vem som helst kan säga "Jag älskar dig", men det är i en persons handlingar som kärleken syns på allvar. Varför skulle det annars kallas just kärleksbevis. Min enda tröst är att det lär vara tekniskt omöjligt att ha sådan otur att man någonsin springer på en ännu mer falsk kvinna. För en vecka sedan hade jag både jobb, kärlek och hund. Snart finns ingenting kvar, pga henne. Men, jag måste ändå erkänna att det är jobbigt att hata någon man älskat.
Kommentarer
Trackback
