Klick!
Då sitter man här igen, framför tangenterna, med huvudet, kroppen och själen full av känslor och tänker på någon som verkar ha allt annat än samma djupa tankar. Livet hänger som ett stort blött jävla cirkustält ovanför mig, skuggar allt ljus och droppar iskallt vatten över hela mig. Jag är så trött så jag kan kräkas, men kan inte sova ordentligt. Nya jobbet tar knäcken på mig... 1000 nya saker att lära sig, superlånga dagar som aldrig tycks ta slut och en kvinna jag älskar mer än livet självt som, utöver den mest nödvändiga kontakten, undviker mig som en svår och jobbig grej, medan mina tankar går till henne dygnet runt. Behovet av närhet, ömhet, sällskap och omtanke är större än någonsin, men det finns ingen där. Vart är hon som sagt så många gånger att hon älskar mig, eller är det bara jag som tycker de orden är allvarliga och unika och inget man ska slösa med? Behovet att sortera tankar, få dem UR min förbannade skalle och helst glömma dem med tiden är därför ännu större. Därav skriver jag, eftersom ingen ändå skulle orka lyssna på skiten. Kanske borde jag inte skriva mer blogg om mina känslor, för det är ju bara ett evigt ältande om misslyckade förhållanden, sorg och saknad, ny kärlek och förlorad kärlek igen. Men å andra sidan, så är det ju faktiskt MIN blogg, min dagbok, och mina personliga anteckningar om mitt patetiska sk kärleksliv. De få som känner till denna adress får väl skylla sig själva för de simmar i min skit :p
En sak är i alla fall säker! Av alla jag mött i hela mitt galna liv så har ingen varit så svår att förstå sig på som lilla fröken vacker är. Hon säger en sak och gör en annan, eller gör en sak men säger en annan och plöstligt gör hon exakt som hon säger, och säger exakt det hon gör. Men det slutar alltid med att cirkeln sluts igen och man är tillbaka i förvirringens centrum där man känner sig värdelös, fel, besvärande, irriterande, ivägen och otillräcklig... medan man undrar om hon funnit lyckan på annat håll. Och allt detta händer alltid precis innan man kände sig älskad av en ängel och var 100% säker på hennes kärlek! Ingen har någonsin tidigare kunnat växla så snabbt och plötsligt från att vara fullkomligt underbar med otroliga ömhets- och kärleksbevis till att bli totalt iskall, avståndstagande och distanserad och när jag kritiserar fenomenet så blir det bara ännu mer tydligt. Men hur är man tyst när det gör så ont och hur inser man när det är dags att ge upp? Att behålla hennes kärlek är som att fånga en fjäril mellan händerna...
Jag står fast vid min övertygelse:
Women ignore the ones that adore them,
adore the ones who ignore them,
hurt the ones that love them,
and love the ones that hurt them?
Hon är vacker som en dröm, vi har haft hundratals stunder av glädje och kärlek och hon har varit min bästa vän i månader nu. Det finns ingen som hon och jag älskar henne gränslöst mycket, men det är nog också just precis det som är problemet. Det är "för mycket" och hon backar mot friheten med tydliga steg som alla andra också gjort innan henne de få gånger jag öppnar dörren till mitt hjärta och blir någon annan än den där jag inte vill vara. Kvinnor säger att de drömmer om den perfekta mannen som tar hand om dem, är kärleksfull, ömsint och romantisk. Men i realiteten är det bara svinen som får "behålla" sina partners. Ingen vill ha en kärleksfull "mes" som mig, så är det bara. Det säkraste sättet att förlora en kvinna, är att älska henne. Så det är lika bra att inse att jag är gjord för andra saker än kärleksrelationer. Nu ska jag trycka på den satans knappen dygnet runt... förr eller senare kanske även jag kan bli kall och kontrollerad. Det vore hemskt skönt.
En sak är i alla fall säker! Av alla jag mött i hela mitt galna liv så har ingen varit så svår att förstå sig på som lilla fröken vacker är. Hon säger en sak och gör en annan, eller gör en sak men säger en annan och plöstligt gör hon exakt som hon säger, och säger exakt det hon gör. Men det slutar alltid med att cirkeln sluts igen och man är tillbaka i förvirringens centrum där man känner sig värdelös, fel, besvärande, irriterande, ivägen och otillräcklig... medan man undrar om hon funnit lyckan på annat håll. Och allt detta händer alltid precis innan man kände sig älskad av en ängel och var 100% säker på hennes kärlek! Ingen har någonsin tidigare kunnat växla så snabbt och plötsligt från att vara fullkomligt underbar med otroliga ömhets- och kärleksbevis till att bli totalt iskall, avståndstagande och distanserad och när jag kritiserar fenomenet så blir det bara ännu mer tydligt. Men hur är man tyst när det gör så ont och hur inser man när det är dags att ge upp? Att behålla hennes kärlek är som att fånga en fjäril mellan händerna...
Jag står fast vid min övertygelse:
Women ignore the ones that adore them,
adore the ones who ignore them,
hurt the ones that love them,
and love the ones that hurt them?
Hon är vacker som en dröm, vi har haft hundratals stunder av glädje och kärlek och hon har varit min bästa vän i månader nu. Det finns ingen som hon och jag älskar henne gränslöst mycket, men det är nog också just precis det som är problemet. Det är "för mycket" och hon backar mot friheten med tydliga steg som alla andra också gjort innan henne de få gånger jag öppnar dörren till mitt hjärta och blir någon annan än den där jag inte vill vara. Kvinnor säger att de drömmer om den perfekta mannen som tar hand om dem, är kärleksfull, ömsint och romantisk. Men i realiteten är det bara svinen som får "behålla" sina partners. Ingen vill ha en kärleksfull "mes" som mig, så är det bara. Det säkraste sättet att förlora en kvinna, är att älska henne. Så det är lika bra att inse att jag är gjord för andra saker än kärleksrelationer. Nu ska jag trycka på den satans knappen dygnet runt... förr eller senare kanske även jag kan bli kall och kontrollerad. Det vore hemskt skönt.
Kommentarer
Trackback
