Chris-hantering

Pratade med en gammal bekant igår och kom självklart ganska snart in på relationer. Både de hon haft och de jag haft sedan vi sist hade kontakt. Inga namn eller utpekningar, bara att skumma på ytan för att utbyta erfarenheter. Senare mot kvällen satt jag som vanligt i djupa tankar angående detta och det misslyckande som ska föreställa mitt kärleksliv med alla de emotionella djupdykningar jag gjort i bassänger utan vatten, så att säga. Mitt i all tragik och självkritik så började jag forma en lista i huvudet med de mest klassiska kommentarer man fått i samband med att man blivit dumpad, och trots de blandade känslorna av sorg, ilska, saknad, aggressioner, svek och hämndbegär mixat med seglivade minnen av kärlek, vänskap och omtanke, så måste jag erkänna att det finns en smula komik i hur många klassiska klyschor det finns att välja på när någon gör slut med någon, oavsett kön liksom. Den här listan handlar inte om någon specifik person eller att någon sagt allt detta till mig i detalj. Det är bara en lista på vad min överflödiga erfarenhet av spruckna relationer har att bidra med till en sådan här samling av fraser som brukar följa efter klassiska meningen: ”Vi måste prata!” och de tankar jag har kring dem…

1. ”Det är inte du, det är jag! Det är mig det är fel på och du kan få någon mycket bättre än mig.”
(Men jag tycker inte det är något fel på dig och jag vill inte ha någon annan än dig?)

2. ”Jag är inte redo för, eller klarar inte av, ett förhållande just nu. Jag måste fokusera på skola/jobb/familj (el vad det nu kan vara) och jag har så många saker just nu att tänka på.”
(Jag trodde i min enfald att man i en kärleksrelation gav varandra glädje och styrka att klara av livets problem bättre, inte att allt blir jobbigare?)

3. ”Det har gått alldeles för fort mellan oss.”
(Det kanske är delvis för att du sade att du älskar mig, vill flytta ihop och bilda familj med mig?)

4. ”Jag behöver tid att spendera med andra, som mina vänner, som är viktiga för mig.”
(Vänner är viktiga för alla och dem ska man vara rädd om, men jag ser inte varför ett bra och stabilt förhållande där man litar på varandra skulle behöva påverka vänskapen med andra?)

5. ”Det här gör mer ont för mig, än det gör för dig, tro mig.”
(Så varför gör du det då? Är du självplågare??)

6. ”Vi har kommit varandra så nära att du blivit som en bror för mig.”
(Så det är en nackdel att komma varandra nära i ett förhållande?)

7. ”Jag kommer alltid att älska dig och jag kommer aldrig glömma tiden vi hade tillsammans.”
(Du trivs bara bättre som ensam/singel trots att du ”alltid kommer älska mig”?)

8. ”Du är underbar och perfekt som du är. Den som får dig kommer vara den lyckligaste på jorden.”
(Så du vill inte vara lyckligast på jorden?)

9. ”Jag älskar dig, men jag vill inte såra dig mer.”
(Så då sårar du mig 10 ggr mer genom att lämna mig, fast du älskar mig?)

10. ”Jag hoppas vi fortfarande kan vara vänner.”
(Den klassiska avrundningen innan man hamnar i ”vänskapszonen” eller alternativt aldrig mer hörs av gör mer ont än den tröstar! Hur är man "bara vän" med någon man älskar?)

Det är en fin egenskap att vilja trösta någon istället för att bara brutalt klippa banden undan ett ord, men dessvärre är det mesta man får höra i regel något som är som hämtat ur denna lista. Märkligt, allt jag egentligen har önskat mig av ett förhållande är att älska en kvinna som älskar mig lika mycket tillbaka. Någon som är mottaglig för all den kärlek jag har att ge. Någon som inte tröttnar, någon som inte ger en 100 anledningar att vara svartsjuk, någon som inte skäms för mig och gömmer mig för sina kompisar och framför allt någon som inte placerar en i samma vänskapsfack som de flesta andra som i slutändan bara trånar efter respektlösa killar/män som behandlar dem som skit. Men jag tror Oscar Wilde hade rätt… kvinnor älskar att förtryckas, och därför tappar de känslorna för män som tar hand om dem, ger mycket kärlek och förväntar sig lika mycket tillbaka. Och med tanke på hur svårt jag själv har att få känslor för någon över huvud taget och hur otroligt sällan det händer numera, så kan man inte känna annat än uppgivenhet inför det faktum att livet inte kan erbjuda mig något annat än kvantitet före kvalitet. Den lilla kvalitet jag finner har alltid ett ”bäst före-datum” och efter en kort tid av närhet och kärlek erbjuds man bara vänskapszonen, om ens det.

It takes a couple seconds to say Hello, but forever to say Goodbye
– är ett ganska träffande uttryck. Undrar hur lång tid det kommer ta denna gång...