Chris-hantering

Då var det dags igen - ännu ett förhållande är officiellt helt över, och som vanligt är det på hennes initiativ efter att jag kritiserat hennes sätt att hantera min kärlek och mina känslor. Precis som andra innan henne så visar hon INGET annat än hat, avsky, kyla, arrogans och bestämdhet. För henne finns INGET att resonera om, för i hennes värld är allt VITT eller SVART - det existerar inga gråskalor och så fort en känslomässigt svag man som jag opponerar sig mot hennes sätt att KONSTANT ljuga och svika sina löften så svarar hon bara med hat och avståndstagande. Det absurda i allt är att hon vägrar erkänna att hon inte har några känslor utan som vanligt heter det att det är mitt beteende som driver henne ifrån mig, trots att jag i min naivitet ändå förlåtit henne 240 ggr för alla svek och brutna löften. Jag skulle hellre veta sanningen, att hon inte älskar mig och att hon kanske redan har en ny kärlek, istället för alla ömhetsbevis som ALLTID följs av svek. Vem är hon egentligen? Vad ville hon egentligen med mig? Varför låtsas älska någon när det är så uppenbart att man inte gör det? Dessutom kallar hon mig psykiskt sjuk, i behov av vård, samt våldsam för jag puttade ut henne genom ytterdörren efter hon så här dagen innan julafton hämtat sina saker, stått i hallen och visat upp sitt ansikte av is medan hennes andra killar ringer och smsar som ivriga bin som söker honung... Ställer man detta i relation till att hennes ex-pojkvänner slagit henne "på riktigt" och hon förlåtit dem gång på gång, så undrar man vart hon har sina prioriteringar. Man skadar inte det man älskar - eller gör man det?

Jag har ALLTID ställt upp för henne... Jag har gett henne pengar när hon har haft knapert, presenter för att pigga upp och visa min kärlek, fyllt på hennes mobil med pengar, lagat mat till henne, skjutsat när hon behövt det, eller åkt 4 mil om kvällarna bara för att ta en promenad med henne. Jag har erbjudit henne mitt hem, min kärlek och min framtid. Men så FORT hon sviker ett löfte till mig och så fort jag reagerar över detta, så vänds hennes attityd mot mig till hat, avsky, avståndstagande och fullständig kyla! Är det kärlek??? Knappast va! Hon är som alla andra och hon dras bara till riktiga svin och/eller kriminella män med drogproblem och utan framtidsutsikter. DET är hennes typ av män, så vad i helvete ville hon med mig egentligen? Eller är det så enkelt att pengarna, stödet som fanns där vid behov, mitt hem och min hund kanske var tillräckligt för att hon skulle låtsas som jag var mannen i hennes liv? Herre jösses så lättlurad jag är, trots min alldeles för stora erfarenhet... jag är en idiot som fortfarande trott på kärleken när jag har XX exempel på att den inte finns. Iaf inte för mig. Jag ger det några dagar från nu, om ens det, sen är hon i någon annans armar och säger samma saker hon sade till mig. Saker som gäller för stunden, så länge det känns kul. Hon är den mest känslokalla, manipulativa och skickligaste player jag träffat och man undrar hur många fler hon lekt mig innan mig, eller komma leka med efter mig... men det angår ju förståss inte mig längre, som ligger i återvinningsbehållaren redan. Hon sitter kanske redan och skrattar och berättar historier om hur lättlurad och patetisk jag är som trodde på hennes lögner om att hon älskade mig. Att hennes vänner och hennes beundrare hatar mig, är ju i alla fall allmänt känt. Kvinnor vill ha män som dominerar dem hårt och kallt, annars gör de samma sak själva!

Någon gång i livet hade det vart trevligt att få uppleva äkta kärlek och någon som älskar en på riktigt, och som uppskattar den kärlek man har att ge. Men men... hennes stil har ALLTID varit "my way or the highway!". Nu är det hög tid att återgå till det enda jag är van med, och det enda livet erbjuder mig. Tillfälliga förbindelser utan krav som iaf på sikt kan dämpa sorgen efter en förlorad kärlek, även om just denna aldrig var äkta. Den dag jag förstår vad kvinnor vill ha, kommer garanterat aldrig komma...