Chris-hantering

Jag satt härom dagen en sen eftermiddag på en bänk i parken och funderade, som jag ofta gör i ensamma stunder, över livet. Tankar om hur fort tiden går och hur många möten och relationer man upplevt genom åren, som nu är som bortblåsta, vilka människor man glömt och vilka man minns, avlöste tankar om arbete, ekonomi, framtid och drömmar... Vädret var så där precis på gränsen mellan sommarvärme och vårkyla och vindarna susande som vanligt i löven, när jag noterar en ensam fågel på en gren. Jag tänkte, undrar om den också sitter där och funderar över saker... på sitt sätt. En stund senare kom en annan fågel och satte sig bredvid. De såg ut att ha bra sällskap av varandra när de emellanåt flög i cirklar runt träden och kvittrade tillsammans. Men så plöstligt, utan förvarning, så flög den nyligen anlända fågeln iväg igen och lämnade den andra kvar i vad som jag kunde svära på såg ut som förvåning och besvikelse när den såg sin vän försvinna över trädtopparna. Vad ville egentligen den där fågeln och varför dök den upp, bara för att försvinna igen efter så kort tid? De såg ju ut att trivas så bra ihop?