Att vara hatad
Jösses, jag är relativt van att vara illa omtyckt, speciellt av kvinnor som jag tydligen ställt för stora krav på. Men jag har nog aldrig varit så hatad som jag är just nu? Hur lyckas jag? Två vänner, varav den ena var min "dejt", som blev ovänner och sedan vänner igen, hatar mig nu båda så mycket att man riktigt kan känna hur det omsveper en som en mörk klibbig massa. Båda har sagt saker om varandra, jag har sagt saker om dem båda, och de båda har sagt saker om mig - kan det bli rörigare eller mer destruktivt än när folk har olika och varierande åsikter om varandra och vad som sagts? Varför kan inte människor komma överens? Varför måste man såra varandra och varför blir jag alltid så hatad när jag ska förklara mig, försvara mig eller möta kritik? Varför kan man aldrig LÖSA situationer, missförstånd, rykten och hårda ord istället för att be varandra "dra åt helvete"? Det verkar inte gå att reagera och resonera med det motsata könet, utan att bli degraderad till masknivå? :/
Att bli hatad är bland det värsta och jobbigaste som finns. Speciellt när det är av någon som man själv tycker om och i synnerhet när man ändå ser sig själv som en godhjärtad person, även om andra uppenbarligen inte ser mig så? Jag fanns i alla fall där för henne när hon behövde mig, så jag hoppas hon en dag kanske kan lugna sig och finnas där även för mig, även om det bara är som en flyktig vän mellan varven när tid och lust finnes. Ingen mår bra av att odla hat och ovänskap - i alla fall inte jag. Snälla någon, säg mig vad jag gör för fel? Jag vill ingen något illa, jag vill bara hitta någon jag kan lita på, och som litar på mig. Det siste jag ville var att bli ovän med henne - ja med någon för den delen - men det tycks vara omöjligt. Nåväl, jag håller mig på min kant så får de väl sticka sina nålar i voododockan. Förhoppningsvis så kanske framtiden erbjuder ett lugn över situationen och alla de misstag som jag tydligen gör.
"Gud", jag behöver verkligen en vän... någon som inte blir arg på mig för att jag blir arg när denne sviker löften och överenskommelser. Någon som inte skäller ut mig för att jag sagt sanningen när någon påstår eller frågar något om denna. Någon som inte berättar hemligheter för andra, oavsett om de är bagateller eller inte. Någon som är konsekvent, stabil och ärlig med sina intensioner. Bara någon att kunna lita på! Varför är det så förbannat omöjligt? När man är dumsnäll och förlåter allt så får man ingen respekt och blir garanterat utskrattad och överkörd i alla situationer, och när man reagerar och säger ifrån när man blir sviken så är man en krävande och påträngande idiot? Hur man än gör så blir det fel? Suck...
Att bli hatad är bland det värsta och jobbigaste som finns. Speciellt när det är av någon som man själv tycker om och i synnerhet när man ändå ser sig själv som en godhjärtad person, även om andra uppenbarligen inte ser mig så? Jag fanns i alla fall där för henne när hon behövde mig, så jag hoppas hon en dag kanske kan lugna sig och finnas där även för mig, även om det bara är som en flyktig vän mellan varven när tid och lust finnes. Ingen mår bra av att odla hat och ovänskap - i alla fall inte jag. Snälla någon, säg mig vad jag gör för fel? Jag vill ingen något illa, jag vill bara hitta någon jag kan lita på, och som litar på mig. Det siste jag ville var att bli ovän med henne - ja med någon för den delen - men det tycks vara omöjligt. Nåväl, jag håller mig på min kant så får de väl sticka sina nålar i voododockan. Förhoppningsvis så kanske framtiden erbjuder ett lugn över situationen och alla de misstag som jag tydligen gör.
"Gud", jag behöver verkligen en vän... någon som inte blir arg på mig för att jag blir arg när denne sviker löften och överenskommelser. Någon som inte skäller ut mig för att jag sagt sanningen när någon påstår eller frågar något om denna. Någon som inte berättar hemligheter för andra, oavsett om de är bagateller eller inte. Någon som är konsekvent, stabil och ärlig med sina intensioner. Bara någon att kunna lita på! Varför är det så förbannat omöjligt? När man är dumsnäll och förlåter allt så får man ingen respekt och blir garanterat utskrattad och överkörd i alla situationer, och när man reagerar och säger ifrån när man blir sviken så är man en krävande och påträngande idiot? Hur man än gör så blir det fel? Suck...
Kommentarer
Trackback
