Konsten att ljuga

Sist tog det nästan 2 år att bara resa sig... undrar hur lång tid det kommer ta denna gång. Men att hon i slutändan skulle erkänna att hon ljugit, utnyttjat och behandlat mig som skit måste jag ändå säga var högst oväntat då ingen annan har gjort det innan, så det förtjänar nog ändå absurt nog ett visst mått av... ska vi kalla det "poäng". Det sägs också; "Att fela är mänskligt - att förlåta är gudomligt", och då detta ändå är andra gången jag i alla fall försöker förlåta någon som raserat min värld fullständigt så antar jag det gör henne till en människa och mig till en gud? Men i sådana fall måste jag tillägga att livet som en gud suger förvånansvärt mycket jämfört med livet som en människa då hon har allt hon någonsin önskat sig, medan jag återigen förlorat allt jag någonsin önskat mig och att paniksocialisera med människor för att glömma saknaden av andra är tyvärr som att dricka sprit för att bota baksmälla. Men det är åtminstone "skönt" att få veta att ens misstankar inte var obefogad paranoia, utan insiktsfull magkänsla baserad på ofrivilligt stor erfarenhet av labila kvinnor. Ingen kan mästra konsten att ljuga så övertygande som en vacker kvinna kan...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0