No woman, no cry!

Jag har sagt det förr, men jag säger det igen... Bob Marley hade rätt. Har man ingen att älska och ingen som älskar en tillbaka, så har man heller ingen som kan sluta älska en. Kanske ligger inte lyckan i att dela sitt liv med någon? Kanske ligger lyckan istället i att inte ha någon som kan förstöra ens liv? Rosor är vackra, men varför plocka med dem hem när de sticks så in i h-vete? Det är onekligen säkrare att bara stanna till och dofta en stund, känna lite försiktigt och sedan gå vidare... precis som kvinnor gör. Det finns vissa perioder i livet som jag alltid kommer bära med mig och vissa kvinnor jag aldrig kommer glömma, speciellt de tre som är "kraften" bakom denna teraputiska blogg. Men jag har accepterat mitt öde. Kvinnor går inte att lita på och kärek gör för ont... så f*ck it! Nu är det min tur att vara den kalla, för jag vägrar blöda mer.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0