Chris-hantering

Jösses, just när man trodde att det inte fanns fler sanningar om hennes liv så får man veta att hon inte bara hade en realation med en av sina "vänner" 3 dagar efter mig, samma kille som jag var misstänkte hon var intresserad av fast hon förnekade det... Nu en par veckor senare är hon tydligen tillsammans med sitt ex igen. Samma kille som hon intygade mig att han bara var en "bästa vän" sedan många år, och varje gång jag nämnde minsta misstanke eller svartsjuka ang honom så möttes det som vanligt bara med ilska, aggressioner och utskällningar. När det väl kom fram att han faktiskt var hennes ex så fick man istället höra alla möjliga skräckexempel på vilken elak och dålig partner han var under den tiden de var tillsammans, och självklart hur underbar och älskvärd jag var, hur lycklig hon var som hade mig och hur förkrossad hon skulle bli om jag lämnade henne. Likt en kobra framför ett byte så hypnotiserade hon mig med sina vackra lögner, sin tillgivenhet och närhet gång på gång. Men nu är de ett officiellt ett par igen och den andra "vännen" var väl bara ett förspel eller vad man ska kalla det. Vad ska man säga, hennes nät av lögner och intima relationer är så klibbigt att man undrar hur hon ens kan röra sig längre. Det stör mig att hon tror jag är arg för hon inte vill ha mig - jag vill inte ha henne heller! Vem fn vill ha en lögnare i sitt liv som varvar kärleksfulla ord med svek efter svek för att sedan krossa en med alla osmakliga sanningar om allt som man misstänkt hela tiden...

Jag är däremot arg för hon ansträngde sig så hårt för att övertyga mig och få mig att TRO att hon ville ha mig. Jag har kastat bort månader av mitt liv på en omogen liten player och maneater, och hon skapat mer problem i mitt liv än jag ens har en chans att kunna hantera. Allt medan hon njuter, skrattar och hånar mig via sms. Hon har skrivit så sjukt elaka och förnedrande saker på slutet så man börjar undra om hon är sociopat. Jag gjorde allt i min makt för att göra henne lycklig, för att finnas där när hon behövde mig, för att ge henne allt hon behövde - sällskap, pengar, vänskap, kärlek, omtanke, stöd... och detta är tacken? En sak är säker i alla fall, jag tänker aldrig låta mig luras av någon som henne igen. Man ska lyssna på sig själv och innerst inne visste jag hela tiden att hon ljög för mig, jag förstod bara inte varför och jag tillät mig förföras av falsk tillgivenhet. HUR kunde jag vara så DUM att tro att hon skulle vara seriös och redo för ett livslångt förhållande med någon som mig, när all logik sade mig att hennes liv bör bestå av party och killar, som för alla andra i hennes ålder. Ondska kommer i många former, även vackra. Bakom hennes fagra yttre och hennes hypnotiserande ord och ömhetsbevis så gömmer sig inget annat än ett svart ondskefullt hjärta och jag borde vara glad att hon är borta. Min enda tröst är att den jag älskade inte finns på riktigt. Den hon egentligen är förtjänar inte ens en mina tankar och det lär åtminstone vara omöjligt att springa på någon som är ännu värre. Det är bara så beklagligt att hon hann orsaka så mycket skada, både mot mig, mina föräldrar och min älskade hund. Jag har varit med om MYCKET när det gäller tjejer, men detta tar priset. Har aldrig någonsin blivit så respektlöst och illa behandlad. Det kommer nog tyvärr krävas många kvinnor och mycket piller innan man kan glömma detta svek. Men kosta vad det vill, hon måste ut ur mitt huvud och mina minnen som den elaka lögnaktiga otacksamma förrädiska demon hon är. Jag förtjänar 100ggr bättre än det här...
Case closed!